You are here

Kalkbladet advent 2016

 
Kalkbladet advent 2016

I nya Kalkbladet kan Du läsa om

Vad väntar vi på? 2
Fruntimmersdagar i Arådalen 3
Röstmagi, livslyft och toning 4
Här når du KviSk i stiftet 5
Ett meningsfullt liv 6
Att be på riktigt 8
Det krävs ro för att hitta ro 10
Tro i rörelse 11
Cirkeldans inget nytt 12

Kalkbladet november 2016 som pdf >>   

Vad väntar vi på?

Just i år känner jag att Jesus verkligen är värd att vänta på så här i adventstid, för jag känner mig orolig för den väg som vår värld verkar ta just nu. Vi väljer ledare som står för de knutna nävarna och röstar för att bygga murar och stängsel. Jag undrar vad det är vi väntar på och vad vi hoppas ska hända? Jag tänker på mannen som rider in i Jerusalem på en åsna, den mannen som en gång föddes i ett stall och hade livsuppdraget att predika kärlekens väg. Jesus öppnade de knutna nävarna och bjöd in de utstötta. Tänk om han kunde inspirera
oss mer till att allt mer våga gå kärlekens väg!

 
Att sluta in och koppla bort kan verka bra för stunden och nödvändigt i kris, men är inte någon fruktbar väg att gå utan gör oss bara mer ensamma och utsatta. Det är inte underligt att vi är rädda i en osäker värld, men rädslan är ingen bra vägväljare utan vägen framåt måste istället kantas av medmänsklighet och solidaritet.
Det är många som stämmer in i att julen handlar om gemenskap, värme och tillhörighet. Att allt är möjligt när änglarna sjunger och himlen är öppen. Jag önskar att det ska följa med oss in i det nya året! Så jag ger mig en julklapp i år som består av öppna händer och öppet hjärta. Det är vad jag väntar på både hos mig själv och andra och jag ser fram emot vad det kommer att ge vidare.

Jag önskar dig en välsignad advent och jul vad än du väntar på!

Catharina Larsson

     

Fruntimmersdagarna i Arådalen

I augusti hade vi våra Fruntimmersdagar i Arådalens kapell. Tio
kvinnor kom och var med under dagarna. Vi började vår träff med frukost på torsdagsmorgonen och gick sedan en vandring upp på fjället, några vandrade till Östra Arådalen, som är en levande fäbod. Två kvinnor bor där under sommaren och har lite djur med sig upp.
Väl hemma i kapellet igen fick vi börja brodera och sy på tovat.
Annelie Tirén hade med sig material och gav oss inspiration.
På fredagen regnade det så då blev det systuga hela
dagen och det blev finfina saker gjorda, samtidigt som
vi pratade om livet.
På kvällen åkte vi som vanligt till Hävvi, restaurangen i Glen
med mat som är inspirerad av den samiska matkulturen.

Kalkbladet november 2016 som pdf >>

   

Röstmagi, livslyft och toning
med Marie Bergman

Helgen 10-11 september samlades 16 kvinnor
till årets Inspirationshelg på Vårsta Diakonigård
i Härnösand. Catharina Larsson ledde kvällsmeditationen.
Det var ett samarrangemang med Sensus.
Toning, som var helgens tema, är en upplevelse som ger livsglädje. Tillsammans med andra ger det en känsla av andlighet. Har du en röst har du en möjlighet att plocka fram den livgivande tonen, som är en skatt. Den ger dig en mjuk medvind i ryggen.
Orden – Jag vill dig väl – genomsyrade helgen.
Marie Bergman är en mycket meriterad och anlitad artist, terapeut, symbolterapeut, qigonginstruktör och röstterapeut som också ger klangmassage. Marie har även en professur i musikvetenskap.
Av allt detta fick vi ta del, vilket berörde oss in i minsta cell.

Det finns mera att läsa i Kalkbladet på sidan 4 >>

 
   
     

Ett meningsfullt liv

I Sundsvall pågår en studiecirkel i logoterapi. Det är Kvinnor i Svenska kyrkan, Härnösands stift tillsammans med Sensus och Sundsvalls församling som håller i den. Ledare är diakon Minna Lehto. I september arrangerade vi en författarafton med Marketta Simons som föreläste om logoterapi och sin bok "Ett meningsfullt liv – logoterapi på mitt sätt." Cirka 45 besökare deltog engagerat och intresserat i denna meningsfulla kväll i Kyrkans Hus i Sundsvall.

Läs mer i Kalkbladet på sidan 6 >>

 
 

Vem är Sofia Strinnholm?

Sofia Strinnholm är 29 år och prästkandidat för Härnösands stift.
Sofia studerar teologi vid Uppsala universitet sedan hösten 2013. Hon är uppväxt i Haverö utanför Ånge och har jobbat med barn, konfirmander och ungdomar i Arnäs och Östersunds församlingar under åren 2007-2013.
Hon har ett stort engagemang i Svenska kyrkans internationella
arbete som ageravolontär och medlem i Svenska Kyrkans Ungas globala arbetsgrupp.
Hennes C-uppsats"Att be på riktigt" går att ladda ner:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nb
n:se:uu:diva-302075.

Läs mer om Sofia i Kalkbladet på sidan 8 >>

 
     

Mikaela skriver: Det krävs ro för att få ro.

Jag tror på tecken. Att det ligger ett nät av sammanhang tätt inpå tillvaron, som man måste upptäcka för att få ro. Oftast ser man dem inte för att det är så mycket vardagsbråte i vägen. Det krävs ro för att hitta ro.
Men ibland dyker de upp, tecknen, spåren och bevisen. Som nu när jag står längst ute på bryggan i Ottsjö, en liten fjällby nära Vålådalen.
Det är sen höst, de trötta solstrålarna nuddar försiktigt vattenytan, vinden leker med den gamla roddbåten som ligger där den ligger.

Jag tittar upp på himlen, bort mot horisonten, ner i det hyfsat klara vattnet.
Och då ser jag: Tecknen som visar att det finns en större kraft, en godare vilja, ett lyckligare slut.
Det är tecken av den oväntade glädjen som ligger där och skvalpar och som jag kan böja
mig ner för att ta upp och gömma och ta fram när jag behöver få visshet om att allt är värt något och
något är värt allt.
Tron flyter trots allt rätt bra ibland och kan hitta land, och dig! Det önskar jag av hela mitt hjärta att du ska få uppleva. Om du bara blundar så ska du snart se tecknen alldeles klart och tydligt.

Text och bild: Mikaela Munck