 Gullfoss Foto: Marianna Agetorp
Island, sagornas ö, visade sig från sin bästa sida när vi konferensdeltagare gavs tillfälle att besöka Gullfoss, en källa till liv vars enorma vattenfall och ständigt brusande vattenflöde skapar de vackraste bilder och påminner oss om naturens under. På motsvarande sätt kunde vi uppleva urkraften i området med Geysrar som genom sina eruptioner och varma källor visar att det finns liv i jordens innandömen.
En annan slags källa till liv kunde vi förnimma vid besöket på Tingvalla denna uråldriga plats för samling, meningsutbyte och rättsskipning. Konferensplatsen Skálholt, ett gammalt biskopssäte, omgivet av öppna vidder, lavafält och fjordar och med Hekla-fjället vid synranden, visade sig vara en välvald sal med rymd för ekumeniska tankar och kvinnlig gemenskap i den nordiska kyrkan. Gemenskap som återfanns i Skálholts stora vita kyrkobyggnad med dess vackra och välkomnande altartavla med motiv av en Kristusgestalt med utbredda, öppna armar. Tavlan är utförd i mosaik i Islands blåa, gröna och grå-bruna färger.
Programmet var digert med tankeväckande föredrag, intressanta work-shops, tema-gudstjänster, ovan nämnda utflykt och som avslutning inbjöds deltagarna till en välsmakande isländsk medeltidsmiddag. Samtliga inslag var av hög kvalitet och hade sitt specifika budskap. Alla sextiosju deltagarna från de fem nordiska grannländerna var aktiva och goda lyssnare och språkproblemen var få. En fördel hade dock varit att inför respektive föreläsning få tillgång till en dokumenterad översikt/ sammanfattning (paper).
Vi har här valt att mer utförligt kommentera ett urval av innehållet under dessa mycket komprimerade dagar.
Föredrag
Maria Agustdottir, präst i Hallgrimskyrkan i Reykjavik, gav i ämnet Förmödrar som källor till mitt liv en livfull skildring av hur hennes farmor och mormor påverkat hennes vägval i livet och om deras betydelse för henne än idag, som yrkesutövande kvinna, hustru och mor. Inslaget därefter förde oss sedan direkt in i dagens verklighet.
Merete Thomassen, nybliven doktor i teologi, tog upp Språk och tanke – källor i mitt liv.
Merete tar upp existensen, förmågan att leva fullt ut och att reflektera, som den viktigaste källan till liv. För att kunna göra det måste man kunna andas fritt, och ha tillgång till alla sina sinnen. Ande – andning kommer av samma ordstam och vår livskraft genomsyras av vårt djupa andetag. Det måste finnas en samstämmighet mellan språk och tanke och vår erfarenhet för att vi skall känna livslust och frihet. Stress hindrar vår andning. Den västerländska kulturen är intellektuell och har glömt den kroppsliga aspekten. En patriarkal föreställning med en trång syn på det kvinnliga är rådande.
Under 70-talet växte feminismen fram och i slutet på 80-talet utvecklades ett könsperspektiv på liturgin. Gud är Gud, Gud är icke man. Gud började benämnas även i feminina termer, utifrån hypotesen att när Gud presenteras som man, liknar Gud mera en man – mannen blir därmed mera gudomlig. Vi får en normativ man och feminina metaforer skulle tillföra en reflektion utifrån både manligt och kvinnligt perspektiv. I politisk feminism är språket en viktig del och skapar verkligheten. Genom att förändra språket, genom att åstadkomma ett filosofiskt paradigmskifte, skulle verkligheten också ändra sig.
Mot detta tas Sallie Mc Faques tankar upp, att allt tal om Gud är metaforiskt. Kyrkan har i moderniteten talat om Gud bokstavligt, och då blir talet om Gud, där metaforen om Gud uppfattas som Gud själv, en avgudadyrkan.
Merete utgår från att språket är viktigt, men att det inte ensamt kan förändra verkligheten, flera faktorer måste samverka. I sin avhandling, som kommer ut i höst, har hon analyserat feministiska gudstjänsters innehåll utifrån tre perspektiv. Hennes utgångspunkt är feministisk men hon är kritiskt till att Gud företrädesvis benämns som Moder, i stället för fader inom feministisk liturgi. Hon anser att det är en annan sida av den patriarkaliska strukturen, som bekräftar och förstärker den, och producerar nya stereotypier. Även om vissa män kan stå för våld, så är det ändå bara en bråkdel av män. De flesta döttrar har problem i sin relationer till modern, så att byta ut fadersmetaforen mot en modersmetafor är ingen lösning.
När kvinnor synliggörs, vad synliggörs kvinnor som och på vilket sätt?
De tre analyserade perspektiven är
- Könsneutralt
- Gynomorft
- Problemidentifierande
I det könsneutrala perspektivet benämns gud som Gud, klippa, etc. Mannen som man, kvinnan som kvinna etc. Könet blir synligt, det blir inte osynliggjort som man kunde förväntat sig. I det gynomorfa används familjemetaforer, fader, moder, bröder systrar osv, men även björnhona etc. Bilderna blir stereotypa och begränsar. I det problemidentifierande perspektivet tas problemet med de metaforer som råder upp, etc Perspektivet identifierar en viktig aspekt men det blir problem med språket och en otydlighet, varför Merete uppmärksammar behovet av nya och samlande språkmetaforer.
Ett överraskande mönster dök upp i analysen, som hon inte hade förväntat sig. En fiendskap mellan Gud och människor kunde skönjas liksom ett över och underperspektiv. Merete tolkar detta utifrån generaliseringen av gudssyn i de olika kristna kyrkorna:
| Synergi |
Samverkan mellan gud och mänsklighet, där båda delar förtvivlan och där båda förändras av relationen. |
| |
|
| Katolisism |
Gud har ej detroniserats, båda kämpar för det goda. Ett över/underperspektiv. |
| |
|
| Lutherska |
Syndafallet är gjort, gud är i motsättning till människan. Människan kan
endast närma sig gud genom nåd. Fiendskap mellan gud-människa.
Synergi är ett skällsord. |
Meretes förhoppning är att vi kan hitta nya metaforer som speglar vår tid och som inte begränsar, samt ger vägledning i de problem som mänskligheten står inför idag.
Solveig Fiske, biskop i Hamars stift, Norge, talade om Tro som källor till liv och hennes
ord berörde oss alla. Berättelsen om barndomens upplevelse av altartavlan i hembygdens
kyrka övergick till en predikan som betonade att tro som källa till liv handlar om mod.
Redan som barn uppmärksammade Solveig olikheter och avstånd mellan sin mor och sin farmor. Den sociala och utåtriktade farmodern uppträdde helt annorlunda gentemot modern, vilket hade sin grund i en gammal familjefejd och modern blev aldrig accepterad i familjen.
Farmoderns dubbla budskap visade att missbruk av teologi och kristendom undertrycker omgivningen, om än orden har sin förankring i tro och hängivenhet.
”Saliga är de kvinnor som vandrar genom livet och har sin styrka i Gud……….och gör
det till en källa……”. Tro och liv hör samman och ord och religion måste gå ihop.
Evangelisternas ord håller genom tiderna; med fyra olika röster har de talat om och till människorna. Här påminner Solveig om liknelsen om senapsfröet, som växer till ett stort
träd i vilket fåglarna kan bygga bo. Kvinnorna är som trädet som får himmelsk kraft att ge
rum och trygghet åt andra och det är ett hoppets träd. Och för vår tid är den gyllene regeln,
att det Du vill att naturen skall göra mot Dig, det skall Du göra mot den.
Som kristna kvinnor skall vi söka stå i det öppna och ha både rötter och vingar, rötter som trädet och vingar som fjärilen - den som kan göras endast av Gud – för att tryggt kunna möta
spänningen mellan livets in- och utsida. Alla måste vi leva med ofullkomligheten, med frågor och utmaningar, men också dela glädjen och kunna uttala Kyria vid livets alla skiften. Välsignelse är ord att uppleva i kyrkan och ord som källor till liv skapar närhet till teologin.
Sigridur Gudmarsdottir, Reykjavik, behandlade Natur som källor till liv i sitt föredrag.
Sigridur blir en av de nordiska författare som kommer att medverka i antologi,
”Moder Jord i klimakteriet”, vilken KviSk avser att presentera i anslutning till den internationella klimatkonferens som, på inbjudan av Sveriges ärkebiskop, äger rum i
Uppsala, november 2008.
Work-shop
Deltagarna kunde välja bland fem work-shops och två av dem var Ord och tanke som källa till en vardagsteologi med Else-Marie Wiberg Pedersen, lektor i Århus, Danmark och Kropp och liturgi med Monika Pensar-Granroth, feministteolog i Helsingfors i Finland.
Else-Marie Wiberg Pedersen ville i sin teologiska forskning finna de osynliga kvinnorna och har lyft fram två medeltida nunnor, Methild av Hackelborn, 1241 – 1299, och Geertrud av Hefta, 1256 – 1281. De var verksamma i Tyskland och i deras uppgifter ingick att nedteckna andliga berättelser, genom att översätta från latin till tyska. Texter som därefter blivit översatta till franska och engelska. Nunnorna är också magistrar och undervisar noviser, är aktiva tänkare, teologer och överför mycket medvetet det kyrkliga språket till vardagsbilder. Deras syn på sig själva var att vara lika som mannen och ingå som en del i helheten. För dem var denna självsyn naturlig och självklar, inte på något sätt ett utslag av att vara utvald eller förmer. Deras språk var enkelt och metaforer och bildspråk var väl förankrat i det vardagliga livet och hade sin grund i uppfattningen att Gud ser människor som något vackert. Gud lovprisar sig själv genom mig (som är så obetydlig) i form av ett glas, i form av en blåsbälg, i köket som rum för bön. För dem var inte teologi enbart läran om Gud utan också att samtala med Gud och tala utav Gud.
Utdrag från nunnornas texter presenterades och diskuterades och från deras bildspråk kan nämnas, under rubriken Der Quell, ”…….einen lebendigen Brunnen, glänzänder als di Sonne….” och än mer intressant ” Die herrliche Luft besagte, das Gott das leben aller Dinge ist, denn wir der Mensch nicht leben kann ohne Luft……” Och under rubriken Lobpreis und Ausspendung finns meningen ”…..spelar tillsammans som ljuset i glasprismor…..”.
Utifrån de exempel som Else Marie hänvisade till, kunde gruppen konstatera att nunnornas skrifter visade insikt och kunskap om samhörighet mellan budskapet i den kristna tron och skeenden i naturen. Dessa nunnor var alltså tidigt medvetna om det som vi idag lyfter fram
som klimatpåverkande åtgärder. Denna första work-shop fick sedan en fortsättning i en andra del (med nytillkomna deltagare), som formades till samtal kring temat Ord och tanke som källa till kreativitet, i vilket även Merete Thomassen deltog.
I detta samtal kom upp ett flertal av de många områden där kyrkan är aktiv. Hur handlar kyrkan, hur ser det ut på individnivå, i församlingen och vem tar ansvar? Bär vi krukan till möten och till brunnar…… ? Har vi som individer modet att stå upp för de svaga? Hur brukar vi orden i bön och förbön? Här nämndes kyrkans agerande i klimatfrågan och kedjan av orörd natur, odling och transporter med knytning till dagens energianvändning berördes. I stilla begrundan kunde gruppen konstatera och i tysthet reflektera över det stora spektra som källor till liv omfattar och berör.
Gruppen var helt enig om behovet av nya, men icke ”banala”, metaforer inom dagens feministteologi för att i vår tid kunna levandegöra bibelns och kyrkans budskap för människan av idag. Utifrån vad nunnorna Methild och Gertrud stod för, torde den manliga gudsbilden av styrka, handlingskraft och beslutsamhet likväl kunna gälla för kvinnan Att ändra språket och tillföra andlighet är en väg i strävan efter att nå gemensamhet och genusneutralitet. Att tänka positiva tankar i betydelsen jag ber för Dig, kräver mod och Merete uppmanade oss att fortsätta be i stillhet för ord och tankar som källor till liv.
Monika Pensar – Granroth, feministteolog och journalist från Helsingfors, ledde workshop
med temat Kropp och liturgi. Ute i den fria naturen fick deltagarna stående i ring, gestalta bönen ”Moder vår”, både i tystnad, med ord och med slutna ögon. Gruppen fick sedan förflytta sig till en kulle och genomföra samma program och sedan till en skogsdunge, men då utan att stå i ring. Efteråt samlades deltagarna i ett grupprum för att dela sina erfarenheter.
Bönen blir påtaglig och väcker känslor, och olika känslor beroende på den yttre miljön. Det kunde vara av insikt men också av motstånd eller obehag, vilket påminde oss om att språk, tanke och känsla inte alltid hänger ihop. Monika menade att vi alltid skulle lyssna till vår egen känsla när orden sade något annat, och att vi också måste ge oss själva tid till försoning och förlåtelse.
Gudstjänster
”Moder vår” som liturgisk bön kunde samtliga deltagare sedan delta i under en av gudstjänsterna. En annan gudstjänst hade en gammal myt från Grönland som tema. Det var den gamla kvinnan som letade sig fram till Vattnets moder och genom att kamma hennes vackra silverfärgade hår kunde bidra till att den förorenade flodens vatten blev rent och klart igen. Myten påminde oss om människans ansvar för det livgivande vattnet och i denna gudstjänst, såväl som när konferensdeltagarna samlades i helig dans, kunde kvinnors glädje och styrka förnimmas i en gemensam upplevelse. Gudstjänstbesökarna sammanlänkades genom band för tro och i dansen genom händers möten, för att bättre kunna förstå
värdet av den gamla myten som en länk till de klimatfrågor mänskligheten idag har att ta ställning till.
Källor till liv, har visat det angelägna och nödvändiga i att ha tillgång till vattenkällor i en mångfald av betydelser. Den inledande morgonbönen med textläsning av tre företrädare för deltagarländerna tydliggjorde konferenstemat symboliskt……….den som dricker av det vatten jag giver, skall aldrig törsta, utan det vatten jag giver skall bliva en källa vars vatten
springer upp med evigt liv. Johannes 4: 14. Som deltagare har vi tagit del av konferensens budskap i ord och bild, ja, även i toner genom kända och okända psalmer och genom den finska teaterföreställningen Tamar. I kvällsprogrammet med kvinnokyrkan predikade Séra Audur Eir Vilhjámsdottir, en känd profil i den isländska kvinnokyrkan.
Dagarna på Skálholt visade vägar att vidga och fördjupa våra inre källor och lyfte fram värdet av det ekumenikeniska budskapet i den mångfald av Källor till liv som kan bidra till att samla och stärka kristna kvinnors mod i en levande nordisk kyrka.
Linköping och Skellefteå, augusti 2008
Gunvor Kruse Ulla Magnusson |
