 |
Pilgrimsvandring på Vittjåkk 2008
Lördagen den 30 augusti deltar sjutton kvinnor i en pilgrimsvandring på fjället Vittjåkk som är beläget ca en mil utanför Arvidsjaur.
Vandringen är ett samarrangemang mellan Kvinnor i Luleå stift och Arvidsjaurs församling. Den är planerad och praktiskt förberedd av Inger Boman, komminister i Arvidsjaurs församling/Luleå stift. Hon har haft god hjälp av sin man Matts som har snickrat bra vandringstavar till oss alla och dessutom tagit på sig att bära en tung packning som det visar sig att vi alla skall få glädje av.
|
| Packningen fördelas noggrant. |
| |
| Vi samlas i Arvidsjaurs kyrka där Inger håller en liten morgonandakt som förberedelse för den meditativa vandringen. Därefter får vi ansvar för tre vedträn vardera och en förpackning med mat att stoppa ner i ryggsäcken innan vi kliver in i bilarna för att färdas till Vittjåkk och samling vid fjällstugans parkering. Här får vi en kort information om upplägget på vandringen. Efter några hundra meters vandring påträffas några dagar gammal björnspillning ….pulsen stiger lite. Men vi är många och vår framfart är inte ljudlös, så den lugnade ner sig igen ganska snart. |
| |
Inger delar ut energi till deltagarna.  |
|
| Första stoppet är vid Scoutstugan. Här får vi våra första ”meditationsord” skrivna på en tyglapp av vit bomull; långsamhet och enkelhet. Vandringen fortsätter under tystnad. Nästa stopp blir vid en raststuga. Nu börjar det så påpassligt att regna. Inne i kåtan sitter vi varmt och torrt. Nu visar Inger prov på sin förmåga till närvaro och flexibilitet när hon kommer på att detta är rätta tillfället för att baka vårt nattvardsbröd. Ur säcken halas fram en påse med deg och kakor kan gräddas. Ett bröd sparas för den gemensamma heliga måltiden. Regnet har upphört…..vi fortsätter vandringen med ett nytt ord i fickan. Denna gången på blodrött linnetyg; bekymmerslöshet. |
| |
 |
| Jobbigt? Nej, inte alls! |
Hisnande utsikt  |
| |
Vandringsvägen leder oss till en vacker och öppen myr. Färgerna sprakar. Här finns ett stabilt och rymligt vindskydd. Eftersom det nu har börjat regna ganska rejält så kliver och kryper vi alla in under vindskyddet. Vi tränger ihop oss och känner värmen av varandras kroppar. Sittbrädan vid öppningen blir altare. Nu dukar Inger fint med mässduk, bricka med brödet och bägare med vin. Altaret är vackert smyckat av naturens allehanda vackra innevånare som exempelvis lavar och näverbitar, stenar och bär.
…för dig utgivet…..för dig utgjutet…vi delger varandra brödet och vinet som vandrar runt medsols i vår gemenskap…..det känns heligt…..och det känns i hela kroppen…..jag tar emot av nåd…..och jag ger vidare till en syster. …. |
| |
 Naturens eget altare |
| |
När vi bryter upp har regnet stillnat igen. Nu går vandringsleden över vattendrag där det växer hjortron. Denna ljuva och solmättade sötma! Vi fyller på våra vattenflaskor med friskt och kallt vatten. Så är vi då framme vid Soldalskåtan. I denna kåta skall vi äta vår medhavda mat. Kåtan är stor och har en rejäl eldstad i mitten men ingen skorsten. Nu blir det till att elda en stor brasa och ha dörren stängd…..det fungerar…...röken stiger snällt upp mot öppningen i taket.
Snart doftar det gott av stekt souvas. Potatissallad och annat gott finns också med i våra ryggsäckar. Därefter så visar det sig vad Inger burit på förutom sin ryggsäck; den stora kaffepannan. Den rymmer ett stort kaffekok som räcker till alla. Gissa om vi känner oss mätta och belåtna. Vi förbereder oss för att gå vidare i tystnad med två nya ord på blå-och vitrutigt bomullstyg att smaka på; delande och tystnad. |
| |
| Skogens guld |
 |
| |
När vi ser våra bilar nere på parkeringen förstår vi att vandringen håller på att avslutas. Vi samlas i ring. Vi sjunger och tackar varandra.
Inger ger oss den sista lappen av rosa bomullstyg med ordet frihet.
Tack alla för gemenskap och delad tystnad…..och tack Inger för en mycket minnesvärd upplevelse…..närvaro i helighet på Vittjåkk.
Nedtecknat av Gunilla Bäckström, styrelseledamot KViSK/Luleå stift |
Foto: Gunilla Bäckström |
| |
|
