Det var ovanligt många präster på sta´n i lördags. Kvinnor och män, kaftaner och kragar. Jag började med att gå till min församlings-kyrka, S:t Lars i Linköping. Där bjöd Forum för prästvigda kvinnor på fika och jag prånglade ut några broschyrer för vår kommande bok ”Moder Jord i klimakteriet”.

Så lyssnade jag och något hundratal andra till komministern Carina Sundberg, nybliven teologie doktor, som talade på temat ”Berikande mångfald”. Hon började stillsamt med att tala om hur bra det är med olikheter, alla behövs osv. Så grävde hon litet djupare och gav exempel på den olikhet som är svårare att erkänna. Den ojämna makt­fördelning som fortfarande råder, speciellt mellan män och kvinnor. Hon visade att ett bokuppslag består av text och marginaler. Kvinnor befinner sig oftast i marginalen och behöver ta sig in i den dominerande texten för att kunna påverka. Jag  hoppas att bilden etsade sig fast också hos de andra åhörarna.

Allvar och skratt blandades. Ståupp-komikern Gunlög Rosén spelade syföreningstant som visade sig ha snappat upp allt möjligt medan hon tassat runt och serverat kaffe i sin försam­ling. Satir, prästkomik (jfr bondkomik) och mycket prat bjöd hon på.

Så var det dags att gå till Domkyrkan för att fira högtidsmässan. Som alltid stort och pampigt med biskopen i en mycket praktfull skrud. Men processionen innehöll också den färgrika dansgrupp – Burundiflickorna – som ofta deltar vid KviSk:s arrangemang. Utöver dem vill jag nämna två kvinnor och en man som jag kommer att minnas särskilt.

Den första kvinnan var komminister Myra Ekström som predikade. Hon inledde ungefär så här: ”När jag efter min prästvigning för 30 år sedan skulle genomföra min första gudstjänst hade kyrkoherden och organisten tagit semester. Kyrkvaktmästaren var också borta. I sakristian  satt kyrkvärden Alfons. Jag sträckte fram handen för att hälsa men han tog inte min hand utan sa ’Det står inte i Bibeln att kvinnor ska vara präster’.” Trots allt blev det en gudstjänst så småningom, fortsatte Myra Ekström. Kyrkvärden Alfons blir för mig en symbol för motståndet och Myra är en av dessa starka kvinnor som inte väjer för svåra minnen.

Den andra kvinnan jag vill nämna är KviSk:s ordförande Kerstin Bergman, som läste den gripande och tänkvärda förbön, som finns publicerad här på hemsidan. Burundi-flickorna vandrade samtidigt runt altaret nynnandes psalm 89 (Se jag vill bära ditt budskap, Herre, av hjärtat sjunga ditt lov och pris). Bönen kändes i hela kroppen.

Dagen avslutades med mingel i stiftskansliets trädgård. Jag delade mina upplevelser med några prästvigda kvinnor. Vi var överens om att det varit en bra manifestation. Och att nu skulle det äntligen vara slut med hukandet inför dem som ännu inte accepterat att i svenska kyrkan finns både kvinnor och män på alla poster.