You are here

Välkommen till Härnösands stiftsgrupp!

 
Kalkbladet december 2018

I nya Kalkbladet kan Du läsa om

Höstglöd i Umeå 2
Inspirationshelg på Vårsta 3-5
Dans i Barcelona 6
Hanna - mamma och sömmerska 7-8
Bokcirkel i Härnösand 9
Tankar om meditation 10
Våreld med årsmöte 2019 11
Här når du KviSk i Härnösands stift 11

Kalkbladet december 2018 som pdf >>

Sammanställning och layout: Margareta Hector

 

Tack för ljuset

 

Jag vandrar genom kyrkogården och det är allhelgonahelg. I mörkret trevar jag mig fram och ser alla ljusen som brinner på gravarna. Alla små ljuslågor som tillsammans lyser upp mörkret.
I minneslunden står flera ljus i en stor ring och det blir för mig en symbol för ett hopp om att ljuset alltid ska lysa för oss.
Jag blir varm i hjärtat över gemenskapen och drabbas samtidigt av en stor sorg för alla förluster, med tårar i ögonen går jag mot bilen och mörkret känns kompakt runt om mig.
När jag sätter mig i bilen igen tänker jag att nu ska jag börja vandringen mot Betlehem och stallet med Jesusbarnet, för aldrig har jag känt ett större behov av ljuset, värmen och friden som kommer från julkrubbans sken.

En Gud som aldrig ger upp
Efter en höst som skrämt mig då det känts som att egoism och fördomar har fått härja fritt och önskan om medmänsklighet har blivit bemött med likgiltighet så är det som om mörkret har sökt sig in i märgen på mig. Som att jag känner mig lite frostskadad efter alla kyliga och isiga vindar som blåst. När jag kommer hem så tänder jag alla stearinljus och värmeljus som står framme och gör mig en varm kopp te.

Under varma filten tackar jag Gud för att jag har ett ljus som kan leda mig framåt och hemåt och att jag tror på en Gud som aldrig ger upp. Det är julkrubbans budskap att ljuset måste få fortsätta lysa och för kärlekens skull kommer Jesus till oss mitt i vår verklighet.

Så jag vet inte hur det blir med allt som hör julen till, adventsglögg, julklappar, julpyssel m.m. Vet bara att jag kommer att söka värmen och friden och sitta vid julkrubban och sjunga för full hals med i julsångerna. Julpsalmernas budskap ska jublande sjungas in i märgen så att det finns kraft och mod att stå upp och stå emot de isiga vindar
som blåser. Jag hoppas att vi är många som hämtar ljuset och kärleken från julkrubban och Jesusbarnet.

Han kommer med ett sällsamt bud från kärlekens och nådens Gud
att bringa till de sina.
Så öppna hjärtats tempelhus och låt hans rika, fulla ljus
därinne klart få skina.
Då blir Guds under sett och känt – det är advent, det är advent!

(Sv.Ps 109:3)

Catharina Larsson

 
   

Innehållsrikt Höstglöd i Umeå

Kvinnor i Svenska kyrkans möte för ordförande/kontaktpersoner i stiften ägde i år rum på Strömbäcks folkhögskola den 28-29 september.
Vi var 20 kvinnor som fick ett intensivt dygn, väl förberett av Luleå stiftsgrupp. Vi möttes av fint väder efter en av de första nätterna med ordentlig nattfrost.
Mötet inleddes fredag eftermiddag med att Hanna Stenström, refererade en artikel i Svensk kyrkotidning om hur nationalistiska strömningar i Europa påverkar kvinnor, läs gärna mer om detta på www.
kvinnatillkvinna.se. Därefter rapporterade Berit Horned från vår Jämställdhetsgrupp. De arbetar med att hitta en form för utbildning av förtroendevalda kvinnor.
Efter middagen samlades vi för att dela med oss av vad som sker i stiftsgrupperna.
Det finns mycket att bli inspirerad av. Kvällen avslutades med musikalisk soaré och aftonbön i folkhögskolans vackra kyrka.

   
 
   

Varje höst inbjuder föreningen till en Inspirationshelg
på Vårsta diakonigård i Härnösand.
Den 1-2 september, mötte vi Victoria Rudebark
från Glasgow och Timrå, för inspiration och
gemenskap.

Det blev en helg i dialog för oss 12 deltagare, med kunskap, sång, reflektion och andakt.
Ordet Inspiration (av latin inspiro, inblåsa, väcka liv i), betyder ett stimuli som sätter igång mental verksamhet, enligt ordboken.
Och det stämde till 100 % denna helg!

Ionas betydelse
Victoria vägledde oss in i begreppet Iona. Det är både en ö utanför skotska kusten och en rörelse med deltagare från olika kristna samfund.
Sensus Stockhom beskriver platsen så här: Iona är en liten ö utanför den skotska västkusten som kommit att spela en viktig roll i den världsvida kyrkans arbete med freds- och rättvisefrågor
men också med ekumenik och gudstjänstutveckling.
1938 bildades här en ekumenisk kommunitet då man också återuppbyggde det kloster, The Iona Abbey, som grundades på platsen redan år 563.
Varje år reser tusentals kristna från olika delar av världen till Iona för att leva tillsammans, samtala, fira gudstjänst, sjunga och pilgrimsvandra.
Kommuniteten har medlemmar i hela världen och huvudkontoret ligger i Glasgow där man bland annat sprider sina metoder och sånger via det egna förlaget Wild Goose Publications.

Rörelsen innebär att
* möta nya sånger och liturgier
* lära av människor från andra samfund och länder
* leva i en gemenskap där gudstjänst & vardagens arbete går hand i hand, vi lever på veckan, som
   vi predikat på helgen.

Iona-metodiken är att arbeta och be tillsammans, vandra och lära tillsammans.
Att sjunga ger texter en större tydlighet i sitt budskap, stärker minnet, helar, skapar gemenskap och berör känslorna. Sången är viktig i liturgin och John Bell har skapat många musikstycken, flera av dem har
översatts till svenska av Victoria. Under helgen sjöng vi flera sådana sånger.

   
   

 Läs mera om Inspirationshelgen mm i nya Kalkbladet! >>