You are here

Linköping Fripratarna

2019

26 april 2019.

Sommar bryter in. Det här blir sista gången för i vår.

Det har just varit påsk. Somliga gillar mest den sorgliga delen, konstigt nog? Det där att FÅ vara ledsen, kanske är det skönt för själen som faktiskt ÄR ledsen. Men nog är det gott att livsglädjen fortfarande kan ta över.

Man försöker råda bot på mänsklighetens dilemma med att förbjuda sugrör av plast. Ynkligt? Signal? Berättar i varje fall om att medvetenheten breder ut sig. Men ännu städar vi bara på ytan. Det behövs strukturförändringar, vad nu det innebär. Kanske många bäckar små, typ sugrör, leder dit?

Troligen måste det gå djupare och innebära ett annat sätt att tänka om vår plats på jorden. Ett annat förhållningssätt till naturen, till moder Jord. Vi är faktiskt inte herrar över henne,
hon är större
. Men vi har makt att förbruka och förstöra och smutsa ner henne. Och därmed såga av den gren vi själva sitter på. Hua. Jag fastnar i långfredagen.

Religionens roll då? Fram till vår tid som Wilhelm Moberg, Din stund på jorden: Mamman förebrår sig själv att hon inte skickat efter prästen när sonen dog. Tänk om han kom till helvetet bara för det? Föreställningarna om hurdan Gud är har förändrats oerhört under kristendomens 2000 år och den där straffande gudsbilden fungerar inte på vårt dilemma nu. Och inte heller den hierarkiska bilden. Den bäddar för vår självbild av att kunna behärska och kontrollera och utnyttja naturen. 1 Mos 1:26 har bidragit: Människan får Guds uppdrag att råda över jorden.

Men vi är ju själva en del av jorden. Vi behöver ompröva och utforma ett annat mer adekvat och sakenligt riktigt förhållande till jorden. Alltså en s  k  existentiell fråga. Den rör vår existens och är alltså en religiös fråga.

Karakteristiskt för allt liv på jorden uttrycks faktiskt i påsken: genom död till liv. Jesus dog ju och uppstod. Den där tolkningen att det var en offerdöd för våra synder är en konstruktion från en tid när det ansågs behövas. Nu behövs kretsloppets budskap. Det är större än vi själva. Det är något vi inte styr över, dessbättre. Det kan utgöra ett hopp och även en handlingsplan: låt det bara ske och förstör inte balansen i naturen. Då samlar moder Jord ihop trasorna och väver en ny gobeläng, för att tala med dikten Gud väver, som vi läste och som ni finner med den här länken.

http://morochdotters.se/2015/november/dikten-gud-vaver.html

Vi ses i höst, om hälsan står bi.

Kerstin B

 

2019-04-11
 

Snön ligger kvar sen i går. Vilken vår det ska bli sen !

Hej

Gårdagens samtal går inte att referera. Vi pratade livligt om alltför mycket. Ska försöka göra ett urval och fatta mig kort.

Det började redan innan kaffet. Jag hade ju ställt en utmanande fråga, rubriken i KT: Gud griper aldrig in. Vad blir det då kvar av bönen?

Guds allmakt ifrågasätts alltmer och det med rätta. Den föreställningen bäddar bara för teodicéfrågan: varför tillåter Gud det onda? Gud är ingen allsmäktig jultomte som låter sig påverkas av människors böner. När bedjaren inser det, säger hen sig ofta: ske din vilja. Så bad ju till och med Jesus i Getsemane. MEN då kvarstår ändå frågan: Är alltså allt ont som faktiskt sker Guds vilja?

Det finns en radikal biskop, J S Spong. Han ber med en känsla att höra samman med allt levande. Bönen blir meditation. Uttryck för längtan att bli den jag är och att ge mig själv till andra. En 180 sväng: förstärka livet hos den andra, utvidga kärleken hos den andra. Det gör mig till representant för Gud. Be ständigt i allt du gör!

Traditionellt måste vi lova, smickra, bönfalla för att behaga Gud. Det förminskar oss. Vi blir aldrig vuxna utan förblir Guds förvuxna barn (!) 
Främja motsatsen: Guds kraft i våra liv, Gud inom oss, utforska varats djup, älska slösaktigt. Vi kan mer än vi tror oss begränsade till.

Så långt JS Spong.

Den där traditionella gudsbilden är ju en bild, som bibelns människor gjorde sig i en väldigt annorlunda tid. Då är det som det ska att vi nu gör oss en annan bild, som stämmer med våra erfarenheter och vår världsbild. Denna bygger mycket på naturlagar, som inte var medvetna och formulerade i biblisk tid. Vi skapar alltså Gudsbilden, inte tvärtom. Och gudsbilden är det enda vi kommer åt, kan resonera om. GUD bortom (den transcendente) kan vi per definition inte veta något om. (KG Hammar skriver "Gud" = gudsbild, föreställning om Gud, GUD = Gud bortom våra föreställningar och tankar.)

Egentligen räcker det här.
Vi pratade också om varför en del tar illa upp om man säger Jag ber för dig.
Och om Vad är själen? Om hur man ska tänka sig det fortsatta livet.
Om vad ordet kristen innebär.

Den som är pratsugen om sånt välkomnas till nästa gång ons 24 april och/eller till LinKviSks medlemsmöte på Vårdnäs dagen därpå 25 april kl 10-16.

Till dess önskar jag er alla en god och glad påsk

Kerstin

------------------------

JS Spong, En ny kristendom för en ny värld. Kap 11: Men vad händer med bönen? KG Hammar, Samtal om Gud. 1997.

 

2019-03-29

Hej fripratare
I onsdags var vi sju. Vi skulle komma vidare från feministteologi till ekoteologi.
Men det blev först en stund om terroristbarnen: ska de få komma till Sverige? Jag tror vi enades om att barnen, som är svenska medborgare, är oskyldiga. De mår bäst av att inte skiljas från sina mammor. Papporna är det värre med, men de ska ställas inför rätta etc. Alternativet att inte ta emot dem är mycket sämre. Det blir ett varigt sår. Varför ska kurderna ta hand om dem?

HELIGhet är kärnan i religionen. Vad är heligt? Eller snarare Vad håller du för heligt? Det ligger nämligen i betraktarens öga, är en relation, ett förhållningssätt till fenomen i världen.
Det som är heligt för en vördar och vårdar man. Man vill hålla det helt, inte kränka det. Så är det med människolivet och eftersom människan är en integrerad del av jorden så är jorden helig. Utan materia (hjärnan t ex) kan vi inte heller vara andliga. Jorden och universum består av mater-ia och mater-ien är oändlig och ofattbar om man tänker utåt i kosmos. Och också om man går inåt i vår egen kropp och skapelsens allra minsta beståndsdelar. Den väcker stor förundran. Därför brukar jag ta till namnet moder Jord, för något namn behöver man. Om vi förstör jorden kan vi inte köpa tillbaka dem för pengar eller skapa den åter. Den är okränkbar, helig.
Feministisk ekoteologi: att hålla jorden helig, moder Jord likaväl som fader Himmel.  (Gud står egentligen bortom kön). Men vår tradition har berövat jorden – och mater-ien – dess helighet. Materiell och materialism har blivit fula ord !  Vi har dyrkat fader Himmel och glömt moder Jord.
Av hävd står kvinnor närmare växandet och naturen. Kvinnor uppfann t ex jordbruket…
I denna meditativa bön, som jag skrev till 50-årsfirandet av kvinnliga präster 2008, sammanfattas viktiga tankar i feministisk ekoteologi. Jag tar mig friheten att citera den.
Bön den 27 sept 2008 

Gud, i dig lever vi och rör oss och är till.
Tack för att vi får delta i dansen och i den rörelse av energi som utgör världen.
Du är utan början och utan slut
Du är oändligheten, som vi inte kan fatta eller föreställa oss
Vad skulle kunna finnas utanför dig?

Vi är barn av universum; det föder och vill liv.
Vi är komna av jorden, mater-ien, vår moder Jord.
Vi lever av dig som fostret av sin mor.
Vi andas din luft, vart ögonblick, den är vår navelsträng till livet.
Vi människor är jorden, som blivit medveten om sig själv.

För 10.000 år sen upptäckte kvinnorna
hur växter grodde ur frön och vi började odla.
Vår odling, vår kultur har sedan gått överstyr;
vi håller på att såga av den gren i livsträdet som vi själva sitter på.
Din kyrka har inte varit jordens salt utan spelat med
i det övermod som vill dominera, kontrollera och exploatera moder Jord.
För detta ber vi om Guds förlåtelse: Ha tålamod med oss, mor!
Kvinnors kunskap att vårda och fostra liv och växt
att väva livsväven, där alla trådar är beroende av varandra,
låt den befrämja din underbara kraft att läka.

Tack än en gång för att vi får delta i dansen, i kretsloppets dans.
Vi som deltar ska forma dansen med hushållerskans vishet
hon som "tager vad man haver"; det betyder:
anpassa ekonomin efter ekologin, inte tvärtom.
Kretsloppets dans lär oss att döden är vår vän.
Vi är själva en del av skapelsens kretslopp
ja Gud själv tar del däri genom Jesus Kristus
som dör och uppstår ännu idag.

Krisen vi står inför blir svår: kampen om livsrummet kan vålla krig
och kvinnor och barn kommer att lida mest.
Vi anar världens undergång – och vi bär själva skulden.
Ska vi då inte glädja oss åt Jesu ankomst?
Nej, vi ber om din närvaro i lidandet.
Vi tror på påskens budskap om kretsloppets under,
och hoppas på ett nytt annorlunda liv efter krisen.
för så är den naturlag som Guds kärlek skapat.
Amen

Kerstin Bergman  2008-09-27


Vi jubileumsgudstjänsten 50 år med prästvigda kvinnor i Linköpings domkyrka medverkade dansande flickor från Burundi med dans runt centralaltaret.

Det grekiska ordet parousia, som översätts med (Jesu) ankomst, återkomst, betyder snarare närvaro .

2019-03-14

Hej fripratare
En verkligt livlig sammankomst i onsdags. Frågorna kom redan innan vi börjat och diskussionen blev ännu hetare, när jag försökte inleda om feministteologi.
Vad är Ande? ? Det blev nog bara frågor kvar. Skillnad själ – ande? Ande – anda?
Holy Spirit – Holy -Ghost? Den heliga Anden heter det numera i bibeln. Den helige Ande har i patriarkal anda blivit en man, fastän anden på hebreiska är femininum och på grekiska är neutrum. Jesus var väl närmast en ande när han besökte lärjungarna efter uppståndelsen. Så kan man också föreställa sig de egna avlidna, som man minns förtätat och intensivt. Nej, det här är för stort och svårt. Möjligen kan jag (som lingvist) erinra om att alla ord uttrycker föreställningar som människor gjort sig för att kategorisera erfarenheter på ett mycket svårt område.

Så var det feminist-teologin. Den bygger på samma analyser som vanlig feminism med könsmaktsordningen som centralt begrepp. Män har/får makt bara för att de är män. Alla har nog inte erfarit detta, särskilt inte i Sverige där vi nått långt i jämställdhet. Men ska man förstå feministerna måste man även se till vår historia och till andra länder, där kvinnoförtrycket är tydligare. Men man behöver bara erinra sig vår kamp för kvinnliga präster. Präster har makt, även om de ibland vill förneka det. Tidigare/tydligare förfogade prästen över förlåtelsen (bikttvång) och skuldbeläggning är ett mycket effektivt maktinstrument. Skuld förlamar – Läs om hur Jesus botar en lam man i Markus 2. Hur? Jo, genom att förlåta synd, som förlamade honom, eftersom han förstås trodde att det var ett straff från Gud.
Kyrktagning fanns hos oss ända in i halva 1900talet. Det bygger på föreställningen att menstruationsblod och födelseblod orenar kvinnan, ett arv från judendomen. Man kan då fråga sig varför blodet som rann från korset renar i stället?
Ofta talar man om starka kvinnor. Det är såna som, trots mansväldet, klarat av att göra något storverk. Och sen brukar diskussionen avstanna för då behövs ju ingen feminism! Kvinnorna finns ju bakom allt! Jamen varför bakom? Varför ska kvinnor inte ta ansvar för vad de gör och också få äran för om de gjort något bra? Kvinnan bakom allt bäddar för intriger från kvinnorna där bakom. De kan vara makthungriga som männen.

Bibeln då? Den är förstås skriven av män för män. Men man kan hitta ljuspunkter: Jesus-figuren. Jesus behandlade kvinnor med respekt. Här några exempel:
1. Den samariska kvinnan vid Sykars brunn Joh 4. Hon ställde sin kruka och gick in till staden för att berätta. 
2. Jesus berömmer kvinnan med balsamflaskan, Markus 14. Berättelsen har patriarkaliserats mer och mer i Lukas och Johannes versioner, som tillkommit senare än Markus. 
3. Jesus lyssnar på den syro-fenikiska kvinnan, Mk 7.                 
4. Kvinnan med blödningarna Mk 5. Kvinnors blod ansågs orena.  
5. Maria är den första som möter Jesus efter uppståndelsen, Joh 20. Hon brukar kallas apostlarnas apostel, Apo´stola apostolorum.          
6. Senast aktualiserades Junia i Rom 14, som har blivit Junias (mask).  
7. Särskilt rom kat kyrkan bygger på Petri bekännelse, Du är Messias, den levande gudens son i Mt 16. Det finns en likadan bekännelse av Martha från Betania i Joh 11: Jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.
8. Pastoralbreven (Timoteus, Titus) med hustavlorna är sena. Då har redan radikalismen slammat igen.
9. Dopet gäller från första början både flickor och pojkar. I Gal 3:27 -28 motiveras Här är inte jude eller grek, träl eller fri, man eller kvinna med just dopet, som alla kristna är döpta med. Dock blir dopet viktigare och heligare än födelsen, nattvarden är heligare än vanlig mat, som kvinnor vanligen står för.

Nästa gång 27 mars. Då försöker jag knyta feministteologin till ekoteologin/klimatet. Jag kallar det andlig mater-ialism.
Välkomna då till
Kerstin B

2019-03-28

Idag är sista februari 2019.   Snart mars, stark sol men kall nordan ute.
Första ämnet igår var ohälsa, inspirerat av TV-program dagen innan. Där hade också vår ärkebiskop deltagit. Men hon har en svår sits. Förväntas liksom summera och får så kort tid. Hon försökte säga att vi försummar fördjupning och bearbetning av de existentiella frågorna. Det behövs t ex mening, tröst och hopp. Då återstår frågan: vad ger mening? Vad ger hopp?
När man ser framåt mot barns och barnbarns framtid – hopp? Greta Thunberg. Ja fler och fler börjar vakna. Det sker mycket även i näringslivet.
Står ut gör man om man inte är ensam. Vad man hört från koncentrationslägren, så var det nog gemenskapen som räddade dem som klarade sig.
Sen blev det nog lite gnälligt igen. Nästa gång tänker jag därför börja med något annat tankeväckande. Mater-ialism t ex. Moder Jord ger mer hopp än fader Himmel.
Jag hade tagit in lite grönt och vitt och gult, som ni ser på bilden. Plötsligt vände samtalet uppmärksamheten på dessa små under: vintergäck plockad på slänten ner till Stångån. Snödroppar och mahoniakvistar med färdiga knoppar till blommor. Vår och liv!

Jag kom att tänka på Job. Det hann jag inte utveckla men gör det nu: Job prövas till bristningsgränsen och söker förstås svar på teodicé-frågan: Varför ska han som är rättfärdig, måsta lida så mycket? Gud är orättvis!!  Han får egentligen inte något svar. Bara en hänvisning – en enormt storartad och mångordig sådan – till hur lite Job förstår inför Herren som skapat allt det storslagna. Det är verkligen storartad poesi: läs kap 38 och 39 i Jobs bok.
Som lingvist säger jag: den etiska diskursen om rätt och fel, synd och straff, som Job resonerar i, byts ut mot en biologisk, existentiell diskurs, om skapelsen och livet och människans plats i skapelsen och naturen.
Naturen och våren ger ju hopp. Livet kommer igen utan att vi gör något åt det. Vi hindrar snarare. Tänk så när ni firar påsk så småningom. Påsken kan tolkas just så: Genom död till liv. Kretsloppet verkar och förnyar. Och det är en kraft som är större än människors.
Vi ses om två veckor, 14 mars 2019.
Kerstin B

2019-03-13

Rapport från 13 februari 2019. Sju kring bordet.

Från krig och klimat till frälsning, från vadå?
Jag minns inte varför krig blev första ämnet, men vi enades strax om att det var det värsta som kan drabba en. Just därför har det upphöjts med positiva ord som ära, tapperhet, berömmelse, medalj osv. Det har gått så långt att man måste droga piloter och soldater för att få dem att strida och fälla bomber, så som beskrevs på TV häromveckan.
Därifrån var det inte långt till SAAB, Linköpings flaggskepp. Det är inte nådigt att i Linköping kritisera den industrin. Det är f ö en utmärkt arbetsplats. Och visst behövs försvaret. Även om det inte skulle förslå så långt om Fi(enden) anfaller. Därför behövs också aktivt arbete för fred genom kontakter med folket på andra sidan. Medborgardiplomati genom t ex vänorter. Språket är i vårt fall ett hinder.
Klimat-ångest var ämnet för Ekdal-Ekdal på TV dagen före. Ärkebiskopen var med och drog parallellen med syndafloden. Vi är vana att se naturkatastrofer som något som drabbar blint. Men denna gång är vi människor faktiskt skyldiga till en kommande katastrof. Det skapar ångest, klimatångest. Hur ska man då tänka? Och göra? Ångesten lättar om man handlar, sas det. Ångest hänger ihop med ångra. Det vill säga ändra sättet att leva. Det är ett väldigt svårt göra, men det är kanske den bästa gärningen.
Den ger hopp, en annan sak som behövs i sammanhanget. Men hopp kan också bli ett krav.
Orkar vi?
Kristendomens budskap är det glada budskapet om frälsning. Frälsning (eller befrielse eller räddning; man gör bäst i att inte haka upp sig på den snäva betydelse som frikyrkorna förr gav ordet). – Räddning från vad? Från det onda "rädda oss från det onda": Vari består då det onda? Klimatförändring? Krig?
Det blir ju en frälsning som vi själva åstadkommer. Vart tar då nåden vägen?
Det slutade visst i många frågor. Avslutning med taizé-sång av Psaltaren 139; dock utan det där med att hata sina fiender. Jesus uppmanar oss att älska våra fiender.
Vi ses igen om 14 dagar, 27 februari 2019. Kerstin

2019-01-30

Kära fripratare
Här kommer rapport från samling med sex personer 30 jan. 2019.
På TV häromkvällen, Ekdal Ekdal. Ärkebiskopen Antje Jackelén var inbjuden. Hon menade att kyrkan behövdes för att stå för kristna värderingar i samhället. Fråga: vilka värderingar är kristna då? Jämställdhet? hbtq? Tolerans? Ansvar? Generositet? Laglydnad? Solidaritet? Religion är ofta konservativ. Det tog sin tid med kvinnliga präster.
Men  människovärdet är väl kristet? Den eklatant ateistiska Lena Andersson satt bredvid och såg arg ut och mumlade: det finns filosofiska värderingar också. Gyllene regeln finns i alla religioner, i varje fall idealt sett, på papperet. Men i praktiken upprätthålls ju inte den regeln av någon enda religion eller -ism alls.
Är kristendomen garant för att vi upprätthåller människovärdet? Är inte humanism lika bra för den saken? Jag skulle säga att religionen kan ge inspiration, men den är inte unik att hysa värderingen om alla människors lika och unika värde.
Förresten tycker jag att humanismen, liksom kristendomen, borde vidgas till att tänka på och omfatta värdet av naturen också. Vi är ju en del av den, klarar oss inte utan dess luft att andas, vatten att dricka osv. Det har skapelsens krona inte riktigt fattat än.
På sistone tycks det ha blivit på modet att betona att man inte är kristen. Om man då som kristen kommer med argumentet "kristna värderingar" så angår det ju inte dem som inte är kristna. Tar ett argument om kristna värderingar verkligen på ateister? Är det strategiskt att söka påverka samhället med kristna värderingar?

Sen pratade vi om människovärdet nästan hela tiden. Om att hållas vid liv med maskiner osv.
Vi kom in på begreppet filantrop, människovän. Det är en som frivilligt ägnar sig åt välgörenhet. Det är en fin egenskap. Välgörenhet är dock lite tveeggat: Filantropi och välgörenhet kommer nog alltid att behövas som komplement till välfärden. Men ensam föder och göder välgörenheten ojämlikhet. Hur filantropisk du än är mot tiggarna, så blir de aldrig dina jämlikar. Men med välfärden har du i stället rättighet att få hjälp när du behöver. Det bäddar för jämlikhet, som är ett av demokratins grundbegrepp: frihet jämlikhet och broder-, syster-skap/solidaritet. Detta sista refererar ett samtal i hallen med en av dem som gick senast.
Nästa gång ses vi ons 13 febr.  kl 14. 

Välkomna då till
Kerstin

2019-01-16

Hej alla, inte bara ni fem som trotsade snövädret idag.
Först hade vi en fråga från jämställdhetssamlingen på stiftet igår: Har män och kvinnor olika behov av kyrkan och dess verksamhet? Hurdana är i så fall dessa? Vi klarade inte att svara på det men det blev en uppvärmning. Säkert har vi olika behov. Vi har ju växt upp i och in i kvinno- respektive manskulturer. Det var svårt att sätta ord på vad man får ut av en gudstjänst. Gemenskap var väl det tydligaste.
Ett reportage i ÖC om den avgående kyrkoherden i Vadstena, blev utgångspunkt för att återigen frälsa oss från den straffande och styrande gudsbilden.
För att ge mening åt Jesu snöpliga, nesliga död tolkade man den tidigt som att Jesus tog/fick straffet för våra synder. Den tolkningen förutsätter ytterst att Gud straffar. Frågan "vad har jag gjort för att detta skulle drabba mig"? ligger nära till hands när något ont händer. Det gäller inte minst oförklarliga olyckor, sjukdom och död. Men Jesus tar avstånd från den tanken: Lukas 13.
Gudsbilden förändrades under kampen som följde med hustruns död samma år som tredje barnet föddes. Hur kunde Gud tillåta detta? Jag citerar ur ÖC: "Gud är inte en som styr och ställer med oss som marionetter. Utan Gud är en gud som vill hjälpa oss att leva det liv i har. Gud styr inte livet. Hen är med i livet.  Gud är en gud som är i det mänskliga". Och som vet hur det är att vara människa.
…"en typ av svar: i varje ont som drabbar en människa finns också en kallelse till att agera eller hantera på ett för livet fruktbart sätt. Det är ett svar som hållit". Läran kallas inkarnationen och är central i kristendomen, det är julens budskap: "Gud blir människa för att vi ska bli människor fullt ut….
Det andliga livet är inte främst att gå i kyrkan utan att leva sitt liv, äkta och sant…ta hand om sina barn och om dem som behöver en när man möter dem". Det senaste är särdeles lutherskt. (obs motsatsen till "Luther på axeln").
Nu hade vi plockat ner Gud till jorden. Men ni orkar inte läsa mer.

Vi fortsätter med Gud på jorden här nästa gång, 30 jan. Välkomna kl 1400.
Kerstin

 

2018

2018-12-05

5 december 2018. 

Åtta närvarande gav ett samtal där det faktiskt blev lite trångt i luftrummet. Det var kanske dagens aktualitet med mötet i Katowice men även egna erfarenheter som gjorde det.

Ur diskussionen silar jag fram frågan om den enskildes ansvar eller de stora strukturerna som man inte kan påverka, annat än indirekt och kollektivt. Vilket ska man satsa på?

Här är inte antingen eller utan både och. Tänk globalt, arbeta lokalt är ett gott gammalt slagord.

Det gäller också att inte tappa modet eller förtvivla när behoven är bottenlösa. Man ska älska sig själv också, inte bara sin nästa. 

Jag har sysslat så mycket med gamle Sokrates att mina tankar lätt går dit. Han ansåg att om man bara vet vad som är rätt, så gör man så. Alltså information skulle räcka och intellektuell insikt. Men erfarenheten säger att detta inte räcker. Känslolivet måste också till. Tilda kallade det kännande insikt. Och känslan måste vara positiv för att locka till exempelvis givande – en pedagogisk insikt som föräldrar och lärare genast känner igen.

Var finns Gud i det här? Och det glada budskapet som särskilt lutherdomen betonar? Det blir så lätt bara måste, måste, måste. Jag som plockat ner fader Himmel till jorden och kallar hen moder Jord blir glad när jag ser att jorden får och kan läka.

Man kan ha en relation till moder Jord lika väl som man kan ha relation till Gud i himlen. Ja kanske lättare. Hon finns ju närmare och hon surar inte eller straffar för att vi gjort henne illa. Då vill man henne väl, känner för henne och förstår också lite vad som behövs.

Relationen mellan människor är likadan. Vi är ju en del av moder Jords ekosystem. Att ge är att få, saligare ge än ta, står det. Ger goda relationer alltså. Och glädje och tacksamhet för att man är i stånd att hjälpa.

Sally som försåg oss med bullar försåg oss också med Taizémusik som avslutning.

Om vi håller oss till onsdagar ojämna veckor blir nästa gång onsdag 16 jan 2019. Ni får påminnelse några dagar innan.

Allt gott till dess önskar er Kerstin B

 

2018-09-26

Från friprat 26 sept 2018

Hej

Usch vad det blåste. 11 m/sek och 20 i byarna. Vi tog till bil för att ta oss ut. Vi = fem personer.

Men inne var det lugnt och Sally hade med god äpplekaka.

Rubriken på samtalet kan sammanfattas i gudsbilden. Han, hon eller kanske hen? Är Gud alls en person? Det är inte konstigt alls att man säger han med tanke på de patriarkala samhällen som vår historia består av. Han upplevdes som herre över allting, osv. –

Gud är kärleken. Ordet kärlek beskriver en relation, liksom glädje (över något), tillit = tro, hopp, förundran. Om Gud är relation (som KG Hammar betonar) uppstår han, visar hen sig i glädjen, i goda relationer mellan människor. I gemenskaper uppstår Gud. Där två eller tre är församlade, där är hen mitt ibland oss. (Matt 18:20).

Att säga att Gud fanns före Big Bang löser inte frågan om begynnelsen. Det bara flyttar den ett steg längre bort. Måste religionen inkludera övernaturligheter och tro på under då? Länge tog man till Gud för att förklara det oförklarliga. Men med vetenskapens framsteg förminskas då Guds område steg för steg. Någon klok gubbe (tror jag) har sagt att under strider inte mot naturlagarna utan mot vår kunskap om naturlagarna. Så välkommen, nya kunskap! Så mycket större blir vår förundran över skapelsen. Förundran är ju en relation mellan mig och skapelsen, där Gud uppenbarar sig.

Relation är egentligen ett svårt begrepp. Den är alltså inte en sak utan ett skeende. Det kan man inte greppa och hålla kvar. Det ska man väl inte heller kunna om det är Gud som blir till, uppstår i relationen.

Så var vi inne en sväng på livets mening. Olika tycke om Anna Lindmans TVprogram. Och olika tankar om vad som händer efter livet. Kommer nästa generation att alls fråga såna frågor?

Vi lär återkomma. Nästa gång blir ons 10 okt kl 14.

Dessförinnan ett slag för KviSks program tillsammans med IM söndag 7 oktober i S:t Lars kyrka kl 15.00: Inger Jonasson, Kultur skapar hopp i Betlehem. Hon har arbetat för en kulturcentrum där och känner situationen synnerligen väl. Fika.

Pax

Kerstin B

 

2018-09-12

Kära fripratare

Tack för responser på min inbjudan till förnyat friprat. Jag fick i olika former svar från ett tiotal intresserade. Men de flesta svarade som de inbjudna i Jesu liknelse i Lukas 14: Visst, men jag har det eller det att göra just nu.  Några lovade komma nästa gång, andra, ja alla ville gärna ha minnesanteckningarna.

Vi blev tre deltagare, vilket också kan styrkas med bibelställe:  där två eller tre är församlade, där är jag mitt ibland dem. Det måste väl betyda att i relationen och gemenskapen oss emellan finns Gud. Om Gud är relation (KG Hammar) uppstår han när vi ses.  

Och Hen tycks vara intresserad av det mesta, för vårt samtal rörde sig från Varför finns religion?  till det personliga minnet av Margitha – Bengt var en av oss tre. Religionens ursprung såg vi i funderingar och frågor om hur allt kan ha börjat. Skapelseberättelser finns hos alla folk. Vi har Big Bang med den oförstörbara energin.

Sen var vi inne på atomenergi och solenergi mm.  Dessa är, liksom hela skapelsen, varken onda eller goda. Det är vi människor som använder dem på ont eller gott sätt. Etik/moral, att göra ont eller gott, rätt eller orätt, är upp till människor. (Opponera er! Gud såg ju att allt var gott???)  

Det är kanske mänskligt att tänka sig en person bakom. Men är det inte att göra också Gud alltför mänsklig att tänka sig att hen har en plan med skapelsen och med var och en av oss?

Det blir problem när religionen institutionaliseras: Varför är det så viktigt att tro på ett visst sätt, så att fenomen som inkvisition och häxeri etc uppstår? Och vem har hittat på celibatet? Det har givit eländet med pedofili.

Bibelstudiet började faktiskt med berättelsen om Babels torn i 1Mos 11, om hur språkförbistringen kom till. Läs den medan du har bibeln framme! Så kommenterar vi nästa gång…

…som blir om fjorton dagar, ons 26 sept kl 14 på Gripg 17, portkod 2845. (En gästparkering finns, nr 37).

Pax

Kerstin B

 

2018-09-06

Kära fripratare

Det är nu närmare ett år sen sist. Om ni också vill så tar vi upp fripratet igen.
Onsdagar ojämna veckor infaller nästa vecka, 12 september  - då är ni välkomna på vanligt sätt kl 14.
Jag har kaffe bryggt och någon liten kaka.

Vad vi ska prata om bestämmer ni. 

För att sätta igång tankarna bifogar jag det senaste brevet jag skrev våren 2017. Det är ganska innehållsrikt, märker jag. Så alltid finns väl något man kan börja fundera över och prata vidare om.

Jag vore tacksam om ni ville tala om huruvida ni kommer eller ej, alternativt om ni vill vara med igen, ev. bara som mottagare av minnesanteckningarna. Passar onsdagar bra? 

Välkomna till Gripgatan 17!

Kerstin B

 

2017-09-22

Kära fripratare, varav fyra tappra sågs i onsdags.

Vi blir skröpligare med tiden. Höst. Och förfärliga nyheter ständigt. Hur ska man kunna hoppas i dessa tider?

Kyrkan och ärkebiskopen försöker predika hopp, inte minst på klimatområdet. Jag har tyckt att det blir ytterligare ett krav: du måste hoppas. Två av oss hade också sett på teve från ett seminarium om hur folk tror om Gud och klimatet och framtiden. Resultatet där var att pessimismen ökar. Det kommer att gå åt pipan.

För att komma ur den känslan av hopplöshet behövs något att hoppas på eller en grund för hoppet. Tro och hopp ligger nära varandra, överlappar varandra. Även tro kan ju bli ett krav och en prestation. Men vad ska man då tro och hoppas på? Underverk och gudsingripande är uteslutet.

Vi brukar ju betona Guds immanenta sida, dvs att Gud finns här i skapelsen. Vad karakteriserar skapelsen i högre grad än liv? Livets förutsättning är död. Biologerna kallar det kretsloppet. Det är en naturlag och såna är säkra. De är inte svåra att tro på. Men så låt oss tro och hoppas på kretsloppet då! 
Men det låter inte vidare fromt eller kristligt och har väl aldrig predikats om. Det senare är egentligen konstigt, för tanken finns i teologin, under två namn.
1. Vetekornets lag
2. Påsk   
Ettan låter så hos Johannes 12:24: Om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd.
Tvåan vet ni alla, att påsken handlar om Jesu död och uppståndelse. Påsk firas på våren och det ger ju en fingervisning om att det handlar just om kretsloppet, livet och grönskan som lever upp igen.
Vi är en del av den återuppstående naturen. På vilket sätt och hur grundligt vi/mänskligheten måste dö vet vi inte. Men lite lättare är det väl att tro och hoppas på naturlagen kretsloppet än krångla till det och kräva tro på Jesu unika uppståndelse, som traditionen bjuder.

Tycker Kerstin som återkommer om nästa möte.

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

2017-05-30

Kära fripratare

Jag är skyldig er ett sista brev för terminen. Det är länge sen men jag minns tydligt tre saker vi pratade om: Artikeln i Kyrkan Tidning om Martin Lind, som sörjde sin hustru, ett försök till svar varför kristendomen "vann" och spreds, något om att upptäcka Gud i relation.

Av samtalet kring det sista och modeordet relation minns jag tydligast hur Birgitta pekade på huvudet och sa: det sitter här. Relation är något man skapar i förhållande till omvärlden, hur man betraktar omvärlden. Om Gud är relation, så är hen ett sätt att förhålla sig, en attityd till omvärlden.

Frågan sen föregående gång var: Kvar står "undret" att Jesusrörelsen trots motstånd växte till en världsreligion. I det spelar Paulus stor roll. Och där måste ha funnits något som många behövde. Vad var det?  Detta ledde till ett litet bibelstudium av Apg 10 och 15. Första stället, om Petrus´ syn, en duk med djur som sänks ner från himlen, är lite som att läsa en roman i den nya översättningen från Bibel 2000. Nyckelmeningen finner ni i Apg 10:34: Gud inte gör skillnad på människor. Den synen bar han också med sig till apostlamötet i Jerusalem i Apg 15: hedningarna behöver inte omskäras. Däremot döpas, och det sker f ö från början jämställt av både pojkar och flickor. Ett starkt och aktuellt budskap/evangelium.

Martin Lind sörjer sin fru Hilda, (som var min efterträdare som ordförande för Kvinnor i Svenska kyrkan på riks.) Han försöker tillämpa sina studier av Bonhoeffer, som vi också varit inne på tidigare: att leva som om Gud inte fanns. Det är uttytt:  klara sig utan hopp om bönhörelse (att få Hilda tillbaka). Klara sig själv, stå på egna ben. För Gud är ju ingen snuttefilt eller jultomte som ger det man önskar.  Det är samma insikt som Angela Merkel i dagarna uttryckt i relation till USA. (!)

Guds barn måste bli vuxna nån gång och ta ansvar. Inse att Gud inte ingriper utan verkar i /är kraften som bär igenom det svåra, läker såren och fortsätter livet på andra sidan. - 

Kasta loss och inse att världen och livet är orättvist. Att det är människans uppgift att göra den så rättvis och uthärdlig som möjligt.  Med den synen slipper man fastna i teodicé-problemet, det ondas problem.

Med detta önskar jag er alla en god sommar och att vi ses och hörs och skrivs igen i höst.

Kerstin

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

2017-04-24  

Kära fripratare

Förra gången var vi bara fyra och pratade mest om KviSk och vad man kan göra med hjälp av denna organisation. Idag var vi sju personer och innehållsrikt samtal. Det blir en längre redogörelse än vanligt; tänk den som två gångers minnesanteckningar, dubbelbrev!

Det var roligt att ses igen, eftersom det var länge sen. - Sen använde jag som input ett program från P1 Vetandets värld 13 april, alltså strax före påsk. Vem var den historiske Jesus? hette det. Med vetenskapliga historiska metoder har man försökt få fram hur verkligheten kan ha sett ut bakom evangelierna. Deras syfte är att övertyga om att Jesus är Messias och är därför tendentiösa propagandaskrifter och inte helt tillförlitliga som historiska källor.  

Evangelierna är som bekant fyra och har tillkommit vid olika tid: Markus på 60-talet, Matteus och Lukas lite senare och Johannes kring 100 eKr. De tidigaste böckerna i NT är Paulus´ brev från 50-talet.

Historisk forskning tar inte in Gud som förklaring eller orsak. Och Jesus ville inte grunda ny religion. Han var en profet (se nedan) som ville förändra världen och införa Guds rike men misslyckades.

Jag samlar utifrån några punkter:

  1. Guds rike är centralt i Jesu förkunnelse. Mycket faller på plats om man ser Jesus som en av flera som vill göra uppror mot romarnas hårda förtryck. Som alltid led de fattiga mest av detta och Jesus tillhörde den gruppen. Till dem säger Jesus Saliga ni som är fattiga för er tillhör Guds rike (Luk 6:20).  

Profet (som Jesus kallas ibland) är en politisk person på den här tiden. Man skilde inte politik och religion. Guds rike tänks alltså som en regim där Guds lagar gäller. (Jfr sharia i islam).  Jesus hade alltså politiska anspråk. Därför var han farlig för makten – både den religiösa hos fariséer och skriftlärda och den romerska ockupationen. Därför avrättades han.

Han försvarade sig inför Pilatus med Mitt rike hör inte till denna världen. I Lukas (17:20-21) säger han Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. … Guds rike är inom er. Båda dessa finns bara i ett av evangelierna. Det gör det troligt att de utgör efterkonstruktioner i förandligande riktning.  

De flesta anser trots allt att Jesus funnits som historisk person. Berättelsen om Jesus kan inte ha uppkommit utan ett korn av sanning.

  1. Miraklerna. Demoner och mirakel var vardagsmat på den tiden. Men orden betyder egentligen bara ovanliga, underliga händelser, järtecken. Man skilde inte som vi på naturligt och övernaturligt. Jesu "under" var bara förunderliga händelser som folket häpnade inför och tyckte var "underlika". Mark 2:12: …de häpnade och prisade Gud och sade: "Aldrig har vi sett något sådant!"

Jungfrufödelsen pratade man inte om i början utan är legender som växer fram senare. Guds son kan tolkas som adopterad son, Guds verktyg. Påverkan från omvärlden ger legenderna om att han var biologisk son. I de äldsta skrifterna i NT, Markus och Paulus, finns inte idéerna om jungfrufödelsen.

Min kommentar: Man har alltför mycket betonat det unika med Jesus och gjort tro på under, inkl Jesu uppståndelse, till ett trosprov. Det är bättre att sträva efter att upptäcka det förunderliga i det naturliga. Hänförelse över det finurliga i exempelvis kretsloppet bäddar för engagemang i vår tids livsfråga, klimatet.

  1. Svåra, ibland mindre vackra berättelser är historiskt säkra berättelser. Ex: Jesu radikala syn på skilsmässa orsakade problem och man tvingades modifiera dem.  Bergspredikans radikala bud om att älska sin ovän etc hör också dit. Och kanske månglarna i templet som Jesus driver ut.
  2. Jesu mänsklighet blir tydligast i Markus´ version av hans död. Övergiven och ensam ropade han: Min Gud, varför har du övergivit mig? Lukas och Johannes skriver istället I dina händer befaller jag min ande resp Det är fullbordat.  Johannes har också Jesu svar till Pilatus att Mitt rike tillhör inte denna världen. Detta är ett utslag av ett förandligande tillrättaläggande som Jesushistorien undergick efter det snöpliga slutet på korset.

Min kommentar: Med det förtvivlade ropet på korset är vi tillbaka i Bonhoeffers Leva som om Gud inte fanns, som jag skrev om förra gången. Med det menades enligt Martin Lind att människan ska leva som en myndig person och ta ansvar för sig själv.  

Vi är liksom utkastade i en tillvaro bortom gott och ont. Om gott och ont, rätt och orätt ska finnas är det människans sak att skapa det. Gud finns att upptäcka i skapelsens outgrundlighet, underlikhet, som vi kan använda till gott eller ont.

Kvar står "undret" att Jesusrörelsen trots motstånd växte till en världsreligion. I det spelar Paulus stor roll. Och där måste ha funnits något som många behövde. Vad var det?

Nästa gång ses vi 8 maj kl 14. Välkomna

Kerstin B

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

2017-01-30

Kära kamrater fripratare
Förra gången startade och dominerades av Margithas plötsliga bortgång. Hon var en av de trognaste, ivrigaste och tidigaste medlemmarna i gruppen. Vi mindes hennes intensiva engagemang för skyddslingar i Estland och den fina tröjan därifrån. Ja, där fanns mycket att påminna varandra om. Vi hoppas få behålla Bengt i vår krets.

Sv ps 304  
Lär mig du skog att vissna glad  
Lär mig du fågel med din flykt att bryta upp
och färdas tryggt mot obekanta länder.  
När allt är vinter här och is  
jag mot ett evigt paradis min blick och längtan vänder.

Poesi ska inte tolkas bokstavligt. Men den kan ge en positiv och tröstande bild.
Så utbröt ett meningsutbyte om frasen "Jag ber för dig" resp. "Jag tänker på dig". Den förra fungerar dåligt. Är det att den uppfattas översittaraktigt: "Jag har en mäktig kontakt som du saknar men är snäll och åkallar den"?? Tröstar det att veta att någon (bara) tänker på en?
Vara kristen, kanske utnyttja kyrkans konserter, utan att vara medlem? Otänkbart, enligt några. Varför inte? enligt andra. Kyrkan måste ju vara generös.  Konserter osv kräver ekonomi. Om många/alla går ur kyrkan, blir det heller inga konserter. Tänk lite längre än näsan räcker.
Varför går folk ur kyrkan? Är det bara snålhet? Men om kyrkan och dess gudstjänster fungerade som svar på mina livsfrågor, skulle jag nog inte frestas att gå ur.
I Indien är alla andliga. Heliga kor, man silar mygg för att inte döda liv. Undertecknad har svårt med ordet andlighet. På vilket sätt är det bättre i Indien ? Har religion och andlighet någon som helst betydelse för utvecklingen av demokrati och välfärd? Och för syn på och behandling av kvinnor och av naturen?  Det är stora frågor som ni kan fundera på tills vi ses igen, må 27 febr kl 14 som vanligt.

Välkomna!
Kerstin B

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~
2016-11-22

Nio deltagare.
Hej
Vi börjar bli skruttiga. Men ingen klagade på värken när vi kommit igång att prata.
Kanske började det med påvens oreflekterade kvinnosyn. Det fortsatte i alla fall med Jehovas vittnen, som vägrar blodstransfusion. Från deras egen hemsida: 1 Moseboken 9:4. Gud tillät Noa och hans familj att äta kött efter den stora översvämningen men befallde dem att inte äta blodet. Gud sa till Noa: "Bara kött med sin själ – sitt blod – får ni inte äta." Den här befallningen gäller alla människor från och med då eftersom alla är Noas avkomlingar.  Det är alltså en åsikt som medlemmarna indoktrinerats med, inte vars och ens egen övertygelse. Typiskt för auktoritära rörelser. Indoktrinering/hjärntvätt går inte att argumentera bort.
Men de stöder sig på bibeln – och plockar ut det som passar dem. Ja, men så gör ju vi också.
Vilka kriterier har vi när vi sorterar bort exv jungfrufödelse eller "kvinnan tige i församlingen" eller att kvinnorna ska ha huvudet täckt etc. ? Det tål att tänka på. Bortser vi från det patriarkala? Nja. Kanske är det bättre att formulera måttstocken positivt: vi behåller det som vi känner fungerar bra för vår kroppsliga och andliga hälsa. Någonstans har jag läst "det som är befriande och livsbejakande".
Ett bra kriterium är Jesus, det han gjorde och lärde. Det håller långt. Men det där med Guds son då? Vad var han för en egentligen? Någon hade läst och gillat Lennart Hagerfors, som diktat Jesus som en oäkting som var mobbad både av sin far och andra. Han reste och gjorde olika erfarenheter i Egypten men kom slutligen till insikt att han måste åka hem igen och där slutar romanen, när bibelns berättelser tar vid.
Guds son var en titel på (sakrala) kungar i Israel. Jesus predikade mycket om Guds rike och det är troligt att han avsåg ett samhälle där Guds lag skulle råda, en teokrati, jämförbart med ett muslimskt sharia-styrt samhälle. Liknande upprorsledare mot romarnas ockupation fanns det många på Jesu tid.
Varför segrade då Jesus´ rörelse / kristendomen så stort? Det var nog Paulus´ förtjänst. När Jesus slutade så snöpligt började man försöka förstå och tolka hans verk. Det börjar redan inom Nya testamentets ram. I det fjärde evangeliet, säger Jesus till Pilatus (kap 18): Mitt rike tillhör inte denna världen. Johannesevangeliet skrevs tidigast kring 90 eKr och då hade man hunnit fundera och tolka och förandliga budskapet om riket och göra det mer till individens angelägenhet i ett par generationer.
Ett annat exempel: De fattiga och de som hungrar och törstar blir fattiga i anden och hungrar och törstar efter rättfärdighet. Ordet för fred / frid, som liksom engelskans peace kan betyda båda, översätts med frid, för fred låter alltför politiskt. Rättfärdighet mindre politiskt än rättvisa, när båda inryms i det grekiska ordet. Politik är andlig verksamhet (citat från Seglora smedja).
Lite av Guds rike i samhället saknas när ungdomen inte längre konfirmeras utan man måste lita till varje medborgares egen moral, redlighet och ärlighet. Hur ska det bli? Det var oss gamlingars oroliga undran. Och med Trump i bakgrunden: demokrati är farligt och riskfyllt.
Jag återkommer om nästa gång.
God Advent
Kerstin B

Ami Lönnrots trosbekännelse: 

Jag tror på en kraft, som jag vill kalla kärlek.
Den finns utanför mig och inuti mig.
Jag kan förmedla den till andra, men först om jag erfarit den inom mig själv.

Jag tror att det inom oss alla finns en vilja till godhet.
Först om jag erkänner min egen skuggsida, kan jag bli fri att också göra det goda.

Jag tror på en enhet bortom polariseringarna - en enhet som jag inte själv kan åstadkomma och som man kan kalla nåd. Jag kan känna dess helande verkan inom mig själv, den kan bygga broar mellan mig och andra i mänskliga möten.

Jag tror på medkänsla, inlevelse och identifikation, som medel att återupprätta den enhet som ständigt riskerar att splittras.
Jag tror på ett evigt liv, ett liv som jag här och nu kan vara en del av - om jag öppnar mig för dess krav, dess möjligheter och djup och inte av rädsla skärmar av och dödar det som är levande inom mig.

Jag tror att sann mänsklig utveckling går genom död till liv.
Jag tror på vreden - inte på hatet.
Jag tror på hoppet - inte på undergivenheten.
Jag tror på freden - inte på kriget.
Vreden, hoppet och freden - dessa tre kan jag finna inom alla människor, inklusive mig själv, om jag orkar se efter.
Jesus Kristus har hjälpt mig att se efter.

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

2016-11-08
Idag väljer USA president. Jag skulle inte vilja vara Hillary, även om jag hoppas hon vinner. Man har ju en bekväm pensionärstillvaro, trots krämpor. Dem hoppar vi över den här gången.
Det givna ämnet var PÅVEN och han famösa uttalande om kvinnor när han avslutat det officiella uppdraget och liksom spände av i flygplanet. Då dök fördomarna upp. Pratet om starka kvinnor ska man inte låta lura sig av. Det görs av dem som inte insett strukturernas makt, glastaket och så vidare. Den där känslan som inte ens de skarpsynta journalisterna som bevakar USAs presidentval hittat orsaken till: att Hillary är så illa omtyckt. Jag tror att det är kombinationen kvinna – makt som inte smakar bra. Men det är en "smitta" som inte syns och man därför inte är medveten om. En mäktig man är mer attraktiv som man, en mäktig kvinna blir däremot mindre attraktiv. Nog med feminism.
Bland allt som skrivs om påvebesöket vill jag lyfta fram vår kloka ärkebiskop. Hon påpekade att kyrkans sysslande med sexualitet inte haft några goda konsekvenser. I stället borde man syssla med sociala orättvisor, girighet och sånt. Och det gör faktiskt påven ibland; katolsk sociallära är värd respekt.
Vad gör du när du vaknar mitt i natten eller vid vargtimmen? Tittar tålmodigt upp i krysset mellan vägg och tak tills du somnar om? Kan man kalla det meditation kanske? Vi mediterar uppenbarligen på olika sätt.  Det mest andliga sättet tror jag var medveten andning, IN och UUUUT. Ger avspänning och lugn. Andligt? undrar du. Ja, jag vill kalla andningen ett utslag av helig ande, eftersom den är nödvändig för livet, som är heligt. Vad ska vi med helig ande om vi inte kan andas vanlig luft?
Sen var det dags för Svenska kyrkans Ungas Kortlek för bordssamtal. Luther plägade ju samtala om andliga ting vid matbordet. Kortleken funkade riktigt bra. Exempel: Vad betyder ordet nåd för dig? För en del betyder det = förlåtelse, för andra gåva man får gratis. Till exempel livet. Latinets gratia och grekiskans charis betyder dessutom båda både gåva och tack (italienska grazie). Gåvan och tacket för den är liksom två sidor av samma sak. Gåvan ger automatiskt en attityd av tacksamhet.
När det frågades Har du någon favoritpsalm? kom många förslag: Trosbekännelsepsalm nr 766, aftonpsalmen Den dag du gav oss Gud är gången (191), Innan natten kommer vill jag tacka (510), Tryggare kan ingen vara (248), Bliv kvar hos mig (189), Gud för dig är allting klart (217) är bra när ofärd av något slag slår till.
…och så slutade vi som vanligt med psalmen O moder Jord, när jag i stum förundran betraktar dig, en alltets ädelsten, ser energi din massa genomströmma i åskans dån i trädets minsta gren. Då jublar själ och kropp med dessa ord, O moder Jord, o moder Jord.
Vår moder Jords mater-iella omsorg och universums vilja att ge liv de varje natt mig läker och försonar mig med min samtid och en värld av kiv.  Melodin är samma som psalm 11.
Nästa gång 21 nov.
Kerstin

 

Fripratet 12 jan 2015

började med ett flertal "sjukanmälningar" i betydelsen bekanta och närstående som råkat ut för svår sjukdom. Det är inte bara att vi börjar bli äldre. Även unga drabbas och då hjälps det inte, då känns det värre, är det värre. Hur finna tröst?

Bara detta att ta upp och berätta för kamraterna ger nog lite tröst. Prata är som att lämna över lite av bördan. Hur det nu fungerar. Men erfarenheten visar att det är så. Att prata av sig hjälper till att "acceptera det man inte kan förändra".

Margitha vittnade inträngande och ärligt om sin förtvivlan för en ung släkting och hur hon bad och fick tröst av det, även om hon inte trodde att bönen hjälpte medicinskt sett. Den gav tröst.
Vi deltog med henne. Vi var flera. Inte bara ensam.

Och så kom vi in på individualismen som präglar samhällsklimatet. Jag hade hört (i Filosofiska rummet som jag rekommenderade senast) om den danske teologen och etikern Løgstrup. Han menade att vi föds med egenskapen tillit.
Grundinställningen (på dataspråk: default-inställningen! Se vad jag kan!) som människan har är att man litar på varandra. Ja, man litar på en så opersonlig sak som naturlagarna. De är strängt taget pålitligare än människor! Det är väl dem man litar på när flygplanet lyfter och man begriper inte riktigt hur… och på piloten också förstås. Och på att alla andra inblandade verkligen gjort sitt jobb samvetsgrant.

Hur skulle det gå utan tillit? Vår existens bygger på tillit. Tilliten ingår i den religiösa tron, just därför att vi inte kan leva utan den.
TILLIT TILLLIT – utgångspunkten för våra reflektioner om att leva tillsammans, som en del av moder Jord, nästa gång – om inte något annat kommer före.

~ ~ ~ ~ ~ ~ ~

Linköping 2015-04-14

Kära fripratare
Det har varit påsk. Har det hänt er något påsk-likt? Då kom en historia om en katt som måst skickas till himlen men som strax ersatts av en bedårande lite kattunge. Påsk???!
Ja, man kan kanske tillämpa detta på människor? Hur som helst så måste man i vår ålder klara av tankarna på slutet. Den mest uppbyggliga tanken som kom fram var väl den som också gamle Sokrates framförde innan han tömde giftbägaren: gammal och trött, skönt att somna och sova en drömlös sömn. Inget farligt alls.

Två olika gudstjänstupplevelser relaterades. Den ena var en begravning med mässa enskilt för prästen och många, många ord, som förkunnade samma sak men inte sa något.
Är det kyrkornas dilemma, att prata förbi folk?
Den andra gudstjänsten var midnattsmässan i domkyrkan. Det hade varit en mycket positiv upplevelse, svår att förklara. Den måtte ha lyckats förmedla det irrationella som också livet är fullt av.

Svårt att förklara är också att det känns så skönt att träffas, fastän vi bara pratar fritt ur hjärtat. Så länge ni vill komma är ni välkomna, nästa gång redan på måndag den 20 april. Ni bestämmer ämne.

Kram
Kerstin