Birgitta Nyrinder

Birgitta Nyrinder  

Birgitta Nyrinder, en kraftfull medarbetare.

Birgitta kom med i vår krets av en särdeles lyckosam tillfällighet.
Det var 8 mars 2007. Vi skulle ha årsmöte i LinKviSk på kvällen.
I ett gathörn träffar jag då på en bekant pratande med en obekant.
Vi presenterades för varandra och ur mig  slapp det bekymmer som
låg överst: ”Jag behöver en ordförande till årsmötet i kväll”.
Den nya bekantskapen Birgitta Nyrinder erbjuder sig och jag tror liksom inte mina öron. Men hon dyker snällt upp på kvällen och leder årsmötet med van hand.

Birgitta skulle just gå i pension och fick med detta ett, ja flera meningsfulla uppdrag. Hon hade börjat läsa idéhistoria på universitetet.

I riksstyrelsen förstod hon snabbt det fina med den bärande idén i det som senare blev boken Moder Jord i klimakteriet, som hon åtog sig redigera.
Namnet moder Jord på Gud framhäver förstås det kvinnliga. Men det för också ner Gud på jorden där hen blir tillgänglig i allt skapat.
Jorden och materien, som människan inte skapat och som i sanning är större, kan betraktas som helig och okränkbar. Vi kan ju inte köpa igen den för pengar, om vi förstör den. Detta ger religiös inspiration till den vördnad och vård som klimatkrisen kräver. Med betoningen av den immanenta sidan hos Gud försvinner också konflikten med vetenskapen.
Boken lanserades vid ärkebiskop Anders Wejryds Interfaith Summit on Climate Change i Uppsala hösten 2008.
Den skulle sedan spridas i landet och Birgittas andra värdefulla talang kom till användning. Hon visste hur man skulle skriva ansökan om pengar hos ungdomsstyrelsen. Det behövdes inte bara för den reguljära verksamheten utan möjliggjorde även en turné över landet som Birgitta ombesörjde. 

En tredje talang övade hon upp när hon fick ansvar för kassan. Hon och Hilda Lind drog det tyngsta lasset när vi tvingades säga upp konsulenten och flytta från Kyrkans hus i Uppsala. Sedan skulle vi själva sköta allt. Birgitta lärde sig envist bankens dataprogram.

Birgitta kom till oss med erfarenhet från ett långt arbetsliv, orädd inför nya utmaningar. Hon blev ledamot av Sveriges Kvinnolobby. Vi distribuerade Kvinnoglöd från gästrummet i hennes bostadsrättsförening. Åtskilliga bud gick med ”svarttaxin” (makens svarta bil) mellan hennes och mitt hem i Linköping.
Koncentrationen i Linköping med Hilda, Birgitta och undertecknad kritiserades svagt, men ”Linköpingsmaffian” skötte sig och utnyttjade möjligheterna: Våreld 2010 med högtidsmiddag i biskopsgården blev en höjdpunkt.
Nu är tre av mina medarbetare i styrelsen döda, Mariann Sönnebo, Hilda Lind och Birgitta Nyrinder, alla yngre än jag själv.
Requiescant i pace. Må de vila i frid.

Kerstin Bergman
f d ordf 2006-2009.