Välkommen till Härnösands stiftsgrupp!

 

Läs mer i Kalkbladet >>

I nya Kalkbladet kan Du läsa om

Det egna rummet för skapande 

Nöjd tittar jag på min nya loungefåtölj som jag skruvat ihop på balkongen, äntligen är den på plats. Jag hämtar en kopp kaffe och sätter mig ned och tittar ut över träden som har sin ljusgröna försommarfärg och andas ut. Ser framför mig hur jag sitter här under soliga dagar och ljumma kvällar med böcker, garn och nålar, här där jag får plats med att vara kreativ. Vanliga utemöbler är alldeles för trånga i armstöden för att man ska kunna sticka och sy på ett bekvämt sätt. Jag har suttit med axlarna uppdragna till öronen och armbågarna i konstiga ställningar, vilket har gett smärta i muskler och leder. Då min balkong är för liten för en soffa så har jag letat efter den perfekta sittmöbeln för en stickerska och nu har jag hittat den. Med den breda fåtöljen så kan jag sitta avspänt och vara kreativ på mina egna premisser. 
 

En plats för egna tankar 
När jag sitter och funderar på sommarens kreativa projekt så slår det mig att jag har skapat mig ett eget rum för att vara kreativ. Det är Virginia Woolfs ”Ett eget rum” som kommer till mig och det citat som egentligen lyder: ”En kvinna måste ha pengar och eget rum, om hon ska kunna skriva romaner.” Hon satte fingret på premisserna för att en kvinna ska kunna vara fri i sitt skapande och sitt liv. Det egna rummet, den egna platsen som är för mig, där jag kan veckla ut mig och få tid med mina egna idéer, tankar och skapande. 
I Skaparens vackra sommartid må du välsignas med en egen plats att fånga sommarens ljumma vindar och veckla ut dig och dina tankar. Gud har gett dig en egen plats att fylla i världen, ingen annan ger den platsen det unika som bara du kan ge den. Den ska du låta få den färg, form och ton som är unik för just dig så att du kan vara skapande eftersom du är en avbild av Skaparen själv. 
En välsignad sommar önskar jag er! 

Text och foto: Catharina Larsson

Följ vår återkommande skribent, Tina Wilhelmsson, i Tinas tankar.

Tinas tankar

Många känslor inför klimatkrisen

Vad är klimatångest? När jag berättade för en konfirmandgrupp att 8 av 10 ungdomar känner klimatångest, så blev de förvånade och kände inte igen sig i det. Ingen kände någon klimatångest direkt. 
Jag la ut ett dussintal kort på ett bord och på varje kort stod en känsla; hopp, motivation, oro, svek, intresse, förlust, tacksamhet, besvikelse, skuld, sorg, empati, maktlöshet, överväldigad, panik, ensamhet, skam, ångest och så vidare. 
Jag frågade: ”Vad känner du inför den situation vi står i gällande klimatet?” och konfirmanderna fick välja en känsla.

I tur och ordning berättade de att de kände ett intresse för att engagera sig i klimatfrågan, en maktlöshet eftersom de upplevde att de inte kunde påverka så mycket, de kände sig överväldigade. 
De kände skam och skuld för att de inte gjorde mer för klimatet och de kände rädsla och panik. 
De började diskutera olika saker de faktiskt kunde göra för att börja förändra sitt beteende och 
sin inställning till den rådande klimatkrisen.

Att aldrig överge hoppet
Jag sa att skulden och skammen inte är deras att bära, utan att det är vi vuxna som ska ta ansvar för det. 
Jag insåg vilket ansvar jag har för att ungdomarna känner alla de känslor som de känner. Jag fick ur mig ett ”Förlåt” och konfirmanderna sa ”Tina, det är okej”, men det kändes inte okej. 
Det är inte okej. 
Turen kom till den sista konfirmanden som säger: ”Jag känner hopp, för det är inte för sent än” och 
jag kände hur känslan i rummet förändrades. En känsla av hopp. En känsla av evangelium. En känsla av kraft.
När lektionen sen var slut så sprang alla ut från rummet och jag gick långsamt ut efter dem med gråten
i halsen. 
Då fick jag se konfirmanderna som hoppade runt på stora studsmattor. 
De skrattade, skrek och hoppade runt. 

Ett hoppande hopp.

Tina Wilhelmson

Mariannes Läslusta

En liten plats
av Jamaica Kincaid

Vid ett besök på biblioteket valde jag den lilla tunna boken ”En liten
plats” av Jamaica Kincaid. Det blir nog en lättsam bok, tänkte jag.

”En liten plats” är ingen bok att vila i. Den är sylvass på sina ställen,
både rolig och oerhört sorglig.

Texten som nog är en essä är Jamaica Kincaids uppgörelse med
sin upplevelse av att ha besökt barndomsplatsen, den karibiska ön
Antigua efter flera års bortavaro.
Uppväxten i Antigua finns alltid levande i hennes författarskap och
ett återkommande motiv är relationen mellan mor och dotter och
frigörelseprocessen dem emellan.
Parallellt finns den problematiska relationen mellan moderlandet
England och kolonin Antigua och det elände/tragik detta förde
med sig. Boken är dock en uppfriskande uppgörelse mellan kolonialisten
och den globala turismen.

Som läsare väntar man med bävan på varje nytt ord hon tillfogar bygget.
Jamaica Kincaid bor i Vermont USA och är till yrket professor i litteratur vid Harvard.

Marianne Wasend

Våreld, tankar och reflektioner

Vårkänslan tog emot oss när vi anlände till staden Göteborg.
Livet ökar i tempo i takt med alla dessa trevliga människor som man möter, samtalar med och till slut landar på mötesplatsen ”Hotellet”.
Redan från början upplevde vi en inbjudande atmosfär med presentationen först och sedan en sketch mellan dessa två kvinnor ”Ada och Eva” som inledde årsmötet.
Under människans historia har kvinnor varit osynliga. De senaste decennierna har många
kvinnor engagerat sig på olika sätt för att hitta ett demokratiskt och jämställt samhälle, vilket fortfarande ser ojämställt ut.
Vi fick titta närmare på hur jämställdhetsarbetet inom Svenska kyrkan ligger till. 
Där arbetar man vidare med två punkter: sexuella övergrepp (främja, förebygga och åtgärda) och våld i nära relationer (förebygga och stödja med en medveten och ansvarfull insats).

Kvinnostyrka är inget nytt
Även svenskt kvinnobiografiskt lexikon (SKBL) har gett plats och belyst alla kvinnor som har funnits och varit markant framträdande.
Vi kan läsa om 2000 svenska kvinnor från medeltid till nutid på www.skbl.se. Där kan vi se på vilket sätt de
har bidragit till samhällets utveckling. Det har krävts en medveten förändring. 
Mycket givande och intressant att kvinnostyrka alltid har funnits, men har många gånger levt bakom sina män.

Det som känns aktuellt är det som händer i vår tid där krig, hunger, död och allt som pågår i världen gör det extremt svårt att
arbeta vidare med klimatfrågor framförallt.

Gruppen ”Fred på Jorden och Fred med Jorden” har arbetat på tre nivåer. Först och främst ska människan ta ställning för våra gemensamma visioner, agera aktivt för att nå vårt mål, samt sätta gränser för allt som är destruktivt och accelererar jordens undergång. Ett mycket givande och stort arbete som ska fortsätta i varje stift och leva upp till alla dessa idealbilder och delaktiga medlemmar.

Text och foto: Berit Larsson och Mery Almidon de Sauni

Läs mera i Kalkbladet >>

Att välja biskop, del 2

Efter hearingen och nomineringsval ledde biskopsvalet nr 1 fram till ytterligare en valomgång, eftersom ingen av de åtta nominerade fick mer än 50 procent av rösterna. De två kandidaterna som fått flest röster, Teresia Derlén och Kenneth Nordgren, gick vidare till biskopsval nr 2.
På stiftets webb öppnades möjligheten att ställa frågor till de två kandidaterna. Jag ställde frågor om
arbetet med kyrkans Färdplan för klimatet till de båda och fick också utförliga svar av dem.
Den 2 maj var det dags för livesamtal med de två i Kyrkans Hus i Sundsvall, det sändes också digitalt på webben. Samtalet leddes av
förre ärkebiskopen Anders Wejryd och var ett intressant och engagerat samtal om biskopsrollen – ett provtänk om biskopsuppdraget. Det kom att handla om ledarskap, gudstjänstformer, ekumenik, samspelet
med förtroendevalda och medarbetare med mera.

Engagemang och ansvar
Den 14 maj genomfördes i varje kontrakt valomgång nr 2. Jag röstade
i Sköns kyrka kl. 10 och kl. 13 var stiftets alla röster sammanräknade.
Jag kollade flera gånger på webben och äntligen kom beskedet.
Välkommen Teresia Derlén till oss i Härnösands stift, lycka till i ditt
nya uppdrag!

Det har varit intressant, engagerande och ansvarsfullt att vara med i denna process. Jag har deltagit, läst, tittat på webben, läst igen, reflekterat, lyssnat och tänkt flera gånger under valprocessen. Hela upplägget har varit mycket proffsigt och tillgängligt, det har varit enkelt för mig som elektor att vara delaktig och informera mig.
Foto: Maria Eddebo-Nilsson/stiftets webbsida)

Du kan läsa mera i Kalkbladet om biskopsvalet! >>
 

Lina Sandellpsalmer i mitt hjärta

Hemma i min hemby, Sörflärke, i Anundsjö fanns EFS-bönhuset mitt i byn. I samma byggnad fanns också småskolan upp till klass fyra. I den byggnaden växte jag upp med söndagsskola, juniorer och ungdomsgrupp.
När det var gudstjänster eller möten som man sa, sjöngs ofta, ”En liten stund med Jesus”, ”Jag kan inte räkna dem alla”,
”Bred dina vida vingar o Jesus över mig”. Alla dessa skrivna av Lina Sandell. I söndagsskolan sjöng vi ofta ”Tryggare kan ingen vara”.
När vi åkte på läger avslutades kvällen med ”Bred dina vida vingar”.

Dessa psalmer har präglat mig och sitter djupt i mitt hjärta. Sångboken inom EFS hette på den tiden Sions toner och där fanns ett 70-tal psalmer av Lina. Den mest älskade psalmen för många är ändå ”Blott en dag ett ögonblick i sänder”. Sammanlagt har Lina skrivit 1700 psalmer och sånger men inte tonsatt några.

Sängliggande ett år
Lina Sandell föddes 1832 i Fröderyd i Småland, i dom djupa skogarna med myrar och många insjöar. Sverige var ett fattigt land på den tiden.
Det fanns många fattiga torpare med många barn. Det var en tid då väckelserörelsen och nykterhetsrörelsen bildades.
Fadern var präst, Jonas Sandell och modern hette Fredrica. Lina var yngst av fem syskon, ett klent barn med
tydliga förlamningssymptom. Hon hade en lungsjukdom som plågade henne hela livet.
Fadern kallade hennes hälsa för korsskolan. 
När hon var i 11-års ålder blev hon så dålig att hon var sängliggande ett helt år. Ingen trodde att hon skulle överleva men som ett
under gjorde hon det och överlevde alla sina syskon. Den här söndagen som undret skedde var samtliga i kyrkan och texten
handlade om Jairus dotter. Lina låg i sin säng och tänkte på dagens text. Hon var 12 år och fick tro att Jesus kunde röra också
vid henne. Så hon bad ”Herre, jag tror, hjälp min otro”. I samma stund fick hon kraft att stiga ur sängen och stod fullt påklädd när de övriga kom från kyrkan.

Behärskade flera språk
Lina tyckte om att sitta i faderns arbetsrum, hon fick ett eget skrivbord. Hon lärde sig läsa tidigt och fadern undervisade henne. Hennes kunskapstörst var stor och hon lärde sig engelska, franska och tyska.
Hon behärskade också så småningom latin, grekiska och hebreiska.
På gården fanns en gammal ask som var över 100 år när familjen flyttade dit. Ett imponerande träd som fortfarande finns kvar. Prosten gav namn åt trädet, Yggdrasil, ett fornnordiskt namn från mytologin som betyder världsträdet. Under trädet gjorde pappan ett golv och en sittplats, där kunde man sitta när man behövde lugn och ro. Lina älskade trädet. Många sånger kom till under detta träd bland annat ”Tryggare kan ingen vara”, antagligen var hon endast 12 år gammal.
 
Läs mer om Lina i Kalkbladet! >>