Läs mer i Kalkbladet >>
I nya Kalkbladet kan Du läsa om
| I förändringens tid | 1 |
| Mariannes Läslusta | 2 |
| Vad är diakoni idag? | 3 |
| Café Rut, ett diakonalt café | 5 |
| Diakonicentrum i Örnsköldsvik | 8 |
| Bokcirkeln i Härnösand | 9 |
| Små spår i vardagen - Martin Lönnebo | 10 |
| Tro och ritualer | 11 |
| En fyrstegsraket för klimatet | 13 |
| Medlemsmöte måndagen den 26 maj | 15 |
I förändringens tid
”Underbara är dina verk, kärlekens Gud, underbart har du skapat oss. Av din kärlek lever vi. Dig vill vi prisa för livet som oupphörligt förnyas”, så lyder den lovprisning som finns i vigselritualet.
Våren är förändringens tid, när jorden förnyas med nya löv och växter. Ibland kan förändringar gå snabbt också för oss människor, och så för mig denna vår. Det börjar med en dröm, en längtan, en tanke som börjar formas av att det är dags att söka något nytt. Ser en annons, en tjänst, nya arbetsuppgifter som skulle passa. Får ta emot en chatt, ett samtal, ett möte som säger att de önskar att jag kommer och att det finns något gott att komma till.
Ingen såg det komma
Det blir många tankar, långa funderingar och ett beslut som måste fattas för att fötterna säger åt mig att gå och kroppen längtar efter en mer upprätt hållning. Som att kroppen säger ja, innan hjärnan riktigt har förstått. Allt har gått på nio veckor, från längtan till anställningsbevis och alla är förvånade för ingen såg det komma, inte ens jag. Inte vet jag om verkligheten kommer att fånga drömmen och längtan, men det får komma det som kommer. Nu är fötterna på väg på nya vägar, lungorna andas friskt, ryggraden sträcker på sig för att blicka bättre framåt. Jag ser att livet förnyas med nya blommor längs vägen, för Gud har redan gått den och satt ut frön som ska gro för mig på min väg.
Så får vi möta våren och sommaren som klär vår jord så vackert och som förnyar den med nya blommor varje år längs vår väg.
Guds välsignelse!
Text: Catharina Larsson
Vad är diakoni idag?
Vi inledde årets årsmöte den 22 februari 2025 med att träffa diakon Anna Lönneborg, Berit Selling välkomnade henne med igenkännandets glädje, de båda vigdes samtidigt till diakoner i Härnösands domkyrka 1980.
Anna presenterade diakonin i Sundsvalls församling med bas i Kyrkans Hus vid GA-kyrkan, som församlingen köpte och flyttade in i 2006.
Kyrkans Hus byggdes som flickskola i Sundsvall.
Diakonin har förändrats. Fortfarande är diakonin den utsträckta handen till nödställda
men verksamheten har blivit mer utåtriktad i samhället.
Diakonen bär krage, grön skjorta i arbetet och brosch med korset och en duva
med en olivkvist i näbben.
Läs mer i Kalkbladet sid 3!
Café Rut
I Kyrkans hus i Sundsvall finns ett diakonalt café, Café Rut, som bygger på omtanke och givande. Varje besök bidrar till att caféet som mötesplats kan leva och stöder ekonomiskt arbetet för behövande i Sundsvalls församling.
Caféverksamheten
Caféet serverar lunch och fika precis som ett vanligt café men sen skiljer sig caféet ifrån mängden. Det främsta syftet med Café Rut är att erbjuda arbetspraktik för den som vill närma sig arbetslivet i egen takt och att få en stabil plattform att stå på. Personalen och praktikanterna i Café Rut lagar all mat och bakar allt bröd och fikabröd själva.
Personalen och praktikanter har ett hållbart miljöperspektiv i arbetsmetoder, svinnhantering och val av produkter. Förutom serveringen i caféet så förser caféet även församlingsverksamheten med fikabröd och mat. För besökare i någon av församlingens dagträffar, retreater, soppluncher och andra mötestillfällen är chansen stor att de får äta något gott som caféet har tillrett.
Foto: Magnus Aronson
Läs mer i Kalkbladet >>
Diakonicentrum i Örnsköldsvik
Diakonicentrum i Örnsköldsvik invigdes i mars i år i en lokal som tidigare varit restaurang. Det började i källaren i Örnsköldsviks församlingshem 2014 när romerna kom till Örnsköldsvik och kommunens medarbetare såg ett mer synligt och tydligt behov när de mötte människor i social och ekonomisk utsatthet.
Under rubriken Resurscentrum har man öppet tisdagar och torsdagar, och vill erbjuda en varm och välkomnande miljö dit du kan komma för samvaro, samtal, möjlighet att tvätta och duscha och få hjälp och stöd i kontakt med myndigheter. Alla är välkomna, men särskilt de som är ensamma, hemlösa eller på annat sätt befinner sig i en utsatt situation. Man ser att det kommer allt fler från olika samhällsgrupper.
En växande verksamhet
Varje vecka har man också matkasseutdelning och det är 150 hushåll som hämtar en matkasse. För att få ta del av detta måste man vara folkbokförd i Örnsköldsviks kommun. Det är några affärer, bland annat två av våra stora mataffärer, ett bageri och en delikatessaffär som ger varor där utgångsdatumet närmar sig och så använder man insamlade medel för att köpa in basvaror.
Verksamheten växer ständigt och det är en jämn fördelning mellan kvinnor och män, även om det oftast är kvinnorna som hämtar matkasse till familjen.
Det är två diakoner, Ingemar Johansson och Anna-Lena Wahlberg, som särskilt jobbar med Diakonicentrum och Resurscentrum. Enkelt kan man säga att Diakonicentrum är platsen och Resurscentrum är verksamheten.
De har hjälp av flera andra diakoner och volontärer.
Diakonicentrum är ett bra exempel på en konkret diakoni i ett samhälle där många får det allt svårare att klara sig och där ensamheten breder ut sig, och man är beroende av insamlade medel för att kunna fortsätta verksamheten.
Text och foto: Catharina Larsson
Tro och ritualer
En solig dag i april var vi ett trettiotal personer som kom till biskopsgården för att ta del av ett föredrag av vår biskop Teresia Derlén med tema kvinnors tro och ritualer.
Det har alltid funnits en folkreligiositet parallellt med den dogmatiska. De folkreligiösa uppfattningarna är inte lika kända eftersom de inte ansågs så grundläggande så att de har blivit nedskrivna. De hade stöd i målningar på kyrkornas väggar och i sidoaltare och skulpturer. Kyrkogångsriten är ett exempel på folkreligiositet.
Maria-altare vanligt som sidoaltare
Kyrkorna var rika på målningar och skulpturer fram till reformationen. I 1600-talets upplysningsideal ansågs det vara pråligt. Det blev vanligt i de reformerade länderna att skulpturerna togs bort och väggarna målades så vi fick rena vita väggar i kyrkorna. Men i Sverige inte så vitt och avskalat som i många andra protestantiska europeiska länder. En bidragande orsak till det kan ha varit att Sverige var relativt rikt och välmående på 1600-talet. Det var ett välstånd som hade råd med bilder. Det hände till och med att man köpte in dyra bilder från Tyskland utan protester från den reformerade kyrkan.
Mariaaltare var vanliga i form av sidoaltare. De fick ofta vara kvar. Det var altare som fortsatte att ha en viktig ställning. Placeringen var på vänstra sidan i kyrkan, kvinnosidan. Teresia påminde oss om att havandeskap och förlossning innebar och fortfarande innebär speciell sårbarhet för många kvinnor. Det var dödligt och kanske upplevde man en särskild anknytning till Maria som hade erfarenhet av graviditet och födande.
En fyrstegsraket för klimatet!
Då har vi avfyrat startraketen från sin ramp i Brunflo kyrka, symboliskt på ett lågt brunt bord med hjälp av civilingenjören och dansaren Cecilia Hagberg, Frösön, som gjorde en kortversion av sitt dansedutainment till en inspelning av Lalehs sång ”En stund på jorden” i samband med mässan den 30 mars.
Under 2024 tog vi upp frågan i arbetslaget om de snabba klimatförändringar som drar över jordklotet i allt snabbare takt enligt forskarna, och även genom vårt land. Det oroar oss, men är det möjligt, att som enskilda och tillsammans som kyrka, göra något? Är vi rent av skyldiga att agera? I så fall vad? Bygga jordkällare, ordna klädbytardagar, cykla till jobbet, se över våra inköp, resor, energisystem och uppvärmningskostnader. Javisst, men en bärande tanke med detta upplägg är en önskan att förankra det vi gör i en insikt som kommer djupt inifrån och som inte blåser förbi och sedan har vi glömt alltihop.
Startade i Brunflo med en mässa
Den frågan tänkte vi begrunda under fyra helger 2025. Vi fick möjlighet att söka medel från Härnösands stift och började skissa på ett upplägg som, skulle det visa sig, fick olika ingångsvinklar/utgångspunkter: fysisk rörelse, retreat, samtal, musik och körsång.
Vi började med mässan i Brunflo söndagen den 30 mars, men fick tyvärr skjuta på heldagen som var planerad (med bland annat workshop i formen Open Space) på grund av för få anmälningar – trots massiv reklam via hemsida, lokalpress, Kyrkans tidning och foldrar i församlingarna.
”Omställningsrörelse” var rubrik detta tillfälle. Vi återkommer till detta forum och landar raketen i Brunflo i november, i slutet av kyrkoåret och jobbar då fram en handlingsplan.
Läs om detta och mycket mera i Kalkbladet!